Huruvida en viss vikt är undervikt, normalvikt eller övervikt för en 15-åring går inte att avgöra utifrån siffran ensam. Längd, kön och var i puberteten ungdomen befinner sig spelar alla roll. Därför finns det inget enhetligt ”rätt” viktintervall för hela åldersgruppen.
Ett vanligt verktyg är kroppsmasseindex (BMI), som räknas fram genom att dela vikten i kilo med längden i meter i kvadrat. Som exempel: en person som väger 59 kilo och är 152 cm lång har ett BMI på ungefär 25.
För vuxna klassas ett BMI mellan 18,5 och 24,9 som normalvikt, 25 till 29,9 som övervikt och 30 eller mer som fetma. Ett BMI under 18,5 räknas som undervikt.
Barn och tonåringar kan dock inte värderas med samma gränsvärden som vuxna. Kroppen förändras kraftigt under uppväxten, och muskel- och fettmassan ser olika ut beroende på ålder och kön. Istället jämförs ungdomars BMI med så kallade percentilkurvor för ålder och kön. Det innebär att exakt samma BMI-värde kan hamna i olika kategorier för en flicka respektive en pojke, eller för en 13-åring jämfört med en 17-åring.
BMI mäter bara förhållandet mellan längd och vikt – inte hur kroppen faktiskt är sammansatt. En ung idrottare med mycket muskler kan ha ett relativt högt BMI men vara helt frisk, medan en annan ungdom med ”normalt” BMI ändå kan ha mindre bra vanor. BMI är alltså ett grovt screeningsverktyg, aldrig en diagnos i sig.
Finns det frågetecken kring en ungdoms vikt eller utveckling är bästa rådet att kontakta skolsköterskan, vårdcentralen eller en läkare. De kan följa tillväxtkurvan över tid, bedöma den samlade hälsan och ge individuella råd vid behov. Kom också ihåg att tonårsåren ofta handlar om att växa – både i längd och i vikt – och att det är klokt att fokusera på sunda vanor som mat, motion och sömn snarare än på en enda siffra på vågen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online