ADD (Attention Deficit Disorder), på svenska ofta benämnd uppmärksamhetsstörning utan hyperaktivitet, är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som vanligtvis kallas ADHD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder). Tillståndet kan drabba barn redan i småbarnsåldern och visar sig ofta genom impulsivt beteende och/eller koncentrationssvårigheter. Symtomen kan variera från lindriga till uttalade och hanteras bäst genom uppmärksam omvårdnad i nära samråd med läkare.
ADD eller ADHD kan bli synligt hos barn mycket tidigt, och symtomen upptäcks oftast före sju års ålder. Redan småbarn kan få diagnosen. Lindriga fall av uppmärksamhetsstörning kan dock förbli oupptäckta långt upp i vuxen ålder. För att kunna diagnostiseras ska symtomen vara konsekventa – beteendet ska alltså inte skilja sig beroende på plats eller miljö. Cirka 3 till 5 procent av alla barn berörs, och symtomen kan bestå ända in i vuxenåldern.
ADD anses i allmänhet vara ärftligt. Miljöfaktorer, såsom exponering för tobaksrök eller alkohol under graviditeten, kan också spela en roll. Vissa teorier har föreslagit att socker skulle kunna utlösa hyperaktivitet och andra ADD-liknande beteenden hos barn. Enligt Mayo Clinic och det amerikanska forskningsinstitutet National Institute of Mental Health visar studier dock att socker i kosten inte påverkar beteendet mer än annan mat.
Symtomen brukar delas in i tre huvudkategorier: hyperaktivitet, ouppmärksamhet och impulsivitet. Hyperaktivitet – det ständiga rörelsebehovet – är oftast den mest tydliga och lättast igenkännbara symtombilden. Ouppmärksamhet och impulsivitet diagnostiseras var för sig. Ett barn kan vara hyperaktivt, men saknar hen samtidigt ouppmärksamhet och impulsivitet kan det röra sig om något annat än ADD. För en diagnos krävs att symtomen har funnits i mer än sex månader och orsakar problem både i skolan och hemma.
Hyperaktivt beteende kan visa sig på många olika sätt. Hos småbarn kan ständig rörelse eller ett svårkontrollerat beteende vara ett tidigt tecken. Äldre barn kan ha svårt att sitta stilla och peta oavbrutet. Rörelsedriften blir ofta extra stark när barnet tvingas sitta stilla, till exempel i klassrummet. Ett hyperaktivt barn kan också prata oavbrutet, även efter att ha blivit ombedd att vara tyst. I de flesta fall är det hyperaktiva beteendet jämnt fördelat över dagen, oavsett vilken aktivitet barnet sysslar med.
ADD diagnostiseras även utifrån ouppmärksamhet och impulsivt beteende. Barn med tydlig hyperaktivitet får ofta diagnos snabbast, men även ett tyst och lugnt barn med koncentrationssvårigheter kan ha ADD. Barn med ouppmärksamhet verkar ofta inte lyssna när de får instruktioner och har svårt att följa flera anvisningar i följd. De hinner sällan slutföra sina projekt utan hoppar från en aktivitet till en annan. Impulsivitet kan yttra sig i häftiga utbrott utan förvarning eller att barnet ofta vandrar iväg. Barnet kan dessutom ha svårt att vänta på sin tur, avbryta andra och svara på frågor innan frågan ens hunnit ställas klart.
Kom ihåg: Misstänker du att ditt barn har ADD bör du kontakta barnavårdscentralen eller en läkare för utredning. En korrekt diagnos är det första steget mot rätt stöd och behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online