Barn som uppvisar tecken på extrem energi, särskilt utan någon uppenbar yttre stimulans, diagnostiseras ofta med hyperaktivitetsstörning. Även om det finns accepterade nivåer av åldersrelaterad ämnesomsättning som antyder en genomsnittlig aktivitetsnivå för ett "normalt" barn, kan hyperaktivitet ha många olika orsaker som kan drabba vilket barn som helst. Det finns också flera olika behandlingsmetoder för hyperaktivitet hos barn.
De flesta barn har tillfälliga episoder av olydnad eller trots, men detta behöver inte nödvändigtvis tyda på ett allvarligare underliggande problem. Barn som dock har svårt att koncentrera sig eller som lätt distraheras från tankar och aktiviteter kan ha en lindrig funktionell störning. Barn som är överdrivet oroliga, rastlösa, avbryter andra ofta eller som pratar överdrivet mycket kan ha en svårare störning.
Enligt Dr. Dennis S. Phillips, legitimerad specialist i pediatrik, ordineras ofta läkemedel vid vissa hyperaktivitetsstörningar, men man försöker även modifiera beteendemönster för att bryta de mentala och emotionella cykler som är kopplade till dessa störningar. Att fokusera på konkreta mål, till exempel att kunna sitta stilla och vara tyst i en timme, kan användas inom denna typ av behandling. Att belöna lyckat beteende, exempelvis med extra skärmtid framför tv:n eller datorn, kan också vara effektivt inom denna behandlingsmetod.
Enligt Dr. Jay L. Hoecker vid Mayo Clinic kan det finnas ett samband mellan kost och hyperaktivitet hos vissa barn, även om ett direkt orsakssamband ännu inte kunnat fastställas vetenskapligt. Alternativa näringsbehandlingar har dock använts, och i vissa fall har positiva resultat rapporterats. Dessa alternativa metoder inkluderar växtbaserade preparat, såsom bolmört (hyoscyamus), verta alb och arsen iod. Att öka mängden omega-3-fettsyror i barnets kost har också rapporterats ge positiva resultat.
Enligt American Academy of Pediatrics bör diagnos och behandling av hyperaktivitet hos barn involvera föräldrarna och andra familjemedlemmar, samt skolpersonal. Regelbunden uppföljning av målsättningar och utveckling både hemma och i skolan rekommenderas som ett sätt att samarbeta med fysiska och psykiska hälsoexperter för att utvärdera de behandlingsmetoder som används.
Vissa barn med ADHD kan behöva läkemedel. I sådana fall ordinerar läkaren ett av flera centralstimulerande läkemedel. Några av de vanligaste är Concerta och Adderall. Båda dessa läkemedel är depottabletter med långsam frisättning, vilket innebär att barnet får kontinuerlig medicinering under hela dagen. Föräldrar kan uppleva medicineringen frustrerande i början, eftersom de förväntar sig att läkemedlet ska lösa alla problem. Verkligheten är att medicinen bara hjälper barnet att koncentrera sig, vilket i sin tur hjälper barnet att lära sig fatta bättre beslut. Läkemedlet botar inte ADHD-symptomen utan hjälper snarare barnet att lära sig hantera dem.
Framgångsgraden för de flesta etablerade behandlingsmetoder beror på en grundlig bedömning av alla möjliga bidragande faktorer i barnets liv. De som ingår i barnets vardag har bäst förutsättningar att förstå och följa barnets utveckling. Att stärka familjemedlemmars personliga kontakt med barnet ger en tydligare bild av situationen och betraktas också som det bästa moraliska stöd som finns för att uppmuntra barnet att lyckas hantera problemet med hyperaktivitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online