Allergitestning är ett sätt att ta reda på vilka ämnen som utlöser allergiska reaktioner hos känsliga personer. Ett område inom allergitestningen rör metaller, där de vanligaste metallallergenerna är nickel, kobolt och krom. Nickel återfinns exempelvis ofta i smycken, klockor och bältesspännen, vilket gör det till den vanligaste orsaken till metallallergi.
Både hudkontakt och intag av metaller kan utlösa allergiska reaktioner hos människor, och symtomen visar sig oftast genom huden. Vanliga tecken är nässelutslag, eksem eller dermatit med rodnad och klåda. Reaktionen kan uppträda där huden kommit i direkt kontakt med metallen, men ibland även på andra ställen på kroppen.
Ett lymfocyttransformationstest (LTT-analys) mäter aktiviteten hos immunförsvarets celler, lymfocyterna, efter att de utsatts för ett misstänkt allergen. Hos personer med metallallergi blir lymfocytvärdet förhöjt. Cellerna betraktar metallen som ett hot och börjar dela sig för att bygga upp ett försvar, vilket i sin tur orsakar inflammation. Detta blodprov är det mest effektiva sättet att fastställa en metallallergi.
Det finns flera andra metoder för att undersöka metallallergi:
Pricktest: Huden sticks lätt med en nål, varefter en lösning med misstänkta allergener appliceras. Om huden utvecklar ett rött eller kliande utslag anses testet vara positivt.
Intrakutan injektion: Den misstänkta allergenlösningen sprutas in i huden. Denna metod är känsligare än pricktestet och kan upptäcka allergier som annars skulle kunna missas.
Lapptest: Ett plåster som innehåller allergenet fästs på huden och bärs i upp till tre dagar. Detta test används framför allt för att diagnosticera kontakteksem, det vill säga allergiska reaktioner som uppstår vid direkt hudkontakt med ämnet.
Vilken testmetod som är lämpligast avgörs av dina symtom och vad läkaren misstänker. Kontakta alltid vården om du misstänker att du har en metallallergi, så att rätt undersökning kan göras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online