Att diagnostisera matallergi kräver integrering av en detaljerad klinisk anamnes med objektiv testning. Inget enskilt test är perfekt; en allergologs expertis är avgörande för att undvika överdiagnostik och onödiga kostbegränsningar.
Testmetoder
- Skin Prick Test (SPT): Allergenextrakt introduceras i epidermen. En quaddel ≥3 mm större än negativ kontroll antyder sensibilisering. Hög känslighet, lägre specificitet. Resultat på 15–20 minuter.
- Serum Specifik IgE (sIgE) Blodprov: Kvantifierar allergen-specifik IgE (kU/L). Användbart när SPT är kontraindicerat (svår eksem, antihistaminanvändning, anafylaxrisk). Komponentupplösta diagnostik (CRD) identifierar specifika proteiner (t.ex. Ara h 2 för jordnöt), förbättrar specificitet.
- Munlig Matprovning (OFC): Guldstandarden. Gradvis intag under medicinsk övervakning. Diagnostiserar eller utesluter allergi definitivt. Resurskrävande; bär reaktionsrisk.
- Eliminationskost + Provning: Ta bort misstänkt mat i 2–4 veckor, återintroducera sedan. Hjälpsamt för icke-IgE-medierade tillstånd (FPIES, EoE) eller tvetydiga testresultat.
Kritiska överväganden
- Sensibilisering ≠ Allergi: Ett positivt test utan kliniska symtom indikerar enbart sensibilisering. Överdiagnostik leder till onödig undvikande och närings-/social skada.
- Kontext är kung: Anamnesen guidar testval och tolkning.
- Testa aldrig själv: Receptfria IgG-tester är inte validerade för matallergidiagnostik och leder ofta till falska slutsatser.
Sök en board-certifierad allergolog för en korrekt diagnos och personlig hanteringsplan.
