Allergier mot lokalbedövningsmedel är ovanliga, men när en patient uppger en sådan allergi krävs ett strukturerat och professionellt bemötande. Här är fem viktiga steg att följa.
Det första steget är att avgöra om patienten verkligen har en allergi mot lokalbedövningsmedlet, eller om det rör sig om en biverkning – exempelvis smärta, svullnad eller hjärtklappning – som patienten har tolkat som en allergisk reaktion. Äkta allergiska reaktioner mot moderna lokalbedövningsmedel är mycket sällsynta. Ställ noggranna frågor om vilka symtom som uppträdde, när de inträffade i relation till injektionen samt om patienten tidigare haft liknande reaktioner mot andra läkemedel.
Om patienten visar sig ha en verklig allergi är nästa steg att identifiera exakt vilket ämne reaktionen gäller. Det finns många olika typer av lokalbedövningsmedel, bland annat lidokain, bupivakain, mepivakain och tetrakain. Att känna till det specifika ämnet är avgörande för att patienten inte ska få samma preparat igen i framtiden. Kom också ihåg att vissa reaktioner kan bero på konserveringsmedel eller adrenalin i lösningen snarare än på bedövningsmedlet självt.
Det är helt nödvändigt att dokumentera allergien tydligt i patientens journal. På så sätt säkerställs att all vårdpersonal som kommer i kontakt med patienten i framtiden känner till allergien och kan vidta lämpliga försiktighetsåtgärder. En korrekt dokumentation minskar risken för felmedicinering och bidrar till patientsäkerheten över hela vårdkedjan.
Om patienten är allergisk mot ett visst lokalbedövningsmedel finns det ofta andra preparat från olika kemiska grupper som kan användas säkert. Lokalbedövningsmedel indelas i ester- och amidgrupper – en patient med allergi mot ett amidpreparat kan ofta tolerera ett esterpreparat, och vice versa. I vissa fall kan även allergitestning hos specialist hjälpa till att fastställa vilka preparat som är trygga. Gå tillsammans med patienten igenom alternativen och välj en lösning som är säker och lämplig för den aktuella behandlingen.
Se till att patienten får tydlig information om sin allergi, inklusive vilka preparat som bör undvikas och vad hen ska göra om symtom skulle uppstå. Rekommendera även patienten att bära ett allergialarm – till exempel ett armband eller halsband – så att hen snabbt kan identifieras vid en akut situation. Uppmuntra dessutom patienten att själv informera framtida vårdgivare om sin allergi.
Genom att följa dessa steg skapas trygghet för både patient och vårdpersonal, och risken för allvarliga komplikationer minimeras vid framtida tandvårds- eller medicinska behandlingar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online