Det finns många vårdriktlinjer för behandling av demens, men de flesta av dem angriper problemet på ett liknande sätt. Riktlinjedokument från organisationer som American Academy of Neurology och American Geriatrics Society fokuserar behandlingen på fyra huvudområden: läkemedelsbehandling för att stärka patientens kognitiva förmåga, läkemedelsbehandling för att hantera beteendestörningar orsakade av demens, utbildningsprogram och information för anhöriga och vårdgivare, samt träning för patienten för att förbättra den funktionella förmågan.
Demensriktlinjer rekommenderar vitamin E och läkemedel som kallas kolinesterashämmare för att minska förvirring och förbättra minne, tankeförmåga och resonemang. Kolinesterashämmare hjälper till att öka nivån och varaktigheten av vissa signalsubstanser i hjärnan. Vissa forskningsstudier stöder också användning av selegilin för att förbättra patientens kognitiva funktion. Selegilin hjälper till att förhindra nedbrytningen av andra typer av signalsubstanser i hjärnan.
Forskning har visat att läkemedelsbehandling av patienter i lätta till måttliga stadier av demens kan bidra till att förbättra hjärnfunktionen, och i många fall förhindra att symtomen förvärras.
Riktlinjerna rekommenderar också att läkare förskriver antidepressiva eller antipsykotiska läkemedel för att hantera beteendeproblem som orakas av demens, exempelvis fientlighet, paranoia, aggressivitet, agitation eller depression. De flesta riktlinjer diskuterar även den påverkan som beteendeförändringar kan ha på både patienten och familjen eller vårdgivarna, vilket understryker vikten av en god hantering av dessa problem.
Forskningsstudier som presenterats av American Academy of Neurology visar att stödgrupper för vårdgivare och kortvariga utbildningsprogram gör viss skillnad i hur vårdgivare hanterar den stressiga bördan av att vårda en familjemedlem eller annan närstående med demens. Dessa typer av program påverkar dock inte sjukdomens progression eller det slutliga resultatet.
En särskild studie visade till och med att intensiva utbildningsprogram endast försenade den tid det tog innan en vårdgivare valde att placera patienten på ett specialiserat vårdhem.
En annan viktig komponent i alla professionella riktlinjer för demensvård är särskild träning eller åtgärder som hjälper demenspatienter att förbättra sin förmåga att klara vardagen. Schemalagda toalettbesök kan till exempel minska risken för inkontinens samt den skamkänsla och känsla av misslyckande som detta kan orsaka.
Färdighetsträning som fokuserar på aktiviteter i det dagliga livet, i kombination med positiv förstärkning, kan hjälpa patienten att bättre utföra vardagssysslor och samtidigt öka känslan av självständighet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online