Demens är ett samlingsbegrepp som omfattar flera olika sjukdomar som påverkar hjärnan och patientens tankeförmåga. Vanliga symtom är en gradvis förlust av både korttids- och långtidsminne, försämrad språkförmåga och nedsatt förmåga att förstå andra människor, samt allt större svårigheter med problemlösning. Demens drabbar oftast äldre personer, men även yngre vuxna kan insjukna. Sjukdomen är försvagande och kräver dygnetruntvård, särskilt under den sista etappen.
Demens kan kopplas till många olika sjukdomar och tillstånd. Ofta är demens ett symtom snarare än en sjukdom i sig. Det gäller exempelvis demens som orsakas av Huntingtons sjukdom, Parkinsons sjukdom, Creutzfeldt-Jakobs sjukdom eller syfilis, liksom den demens som ibland uppträder hos patienter med njursvikt. Den mest kända formen är dock Alzheimers sjukdom, där demensen utgör själva huvudsyndromet.
Läkare använder ofta FAST-skalan, framtagen av Barry Reisberg, MD, som ett verktyg för att avgöra när en patient har nått demensens sista etapp. På skalan motsvaras detta stadium av siffran sju. Skalan beskriver den gradvisa utvecklingen av Alzheimers sjukdom, men den kan även tillämpas på andra former av demens. Observera att skalan endast fokuserar på en funktionell bedömning och inte tar hänsyn till fysiska symtom.
Enligt FAST-skalan känns sista etappen igen på att patientens kognitiva funktioner i princip helt har upphört. Gångförmågan är borta, liksom förmågan att resa sig upp, använda toaletten eller hålla upp huvudet. Under denna etapp kan patienten varken le, kommunicera verbalt eller på något annat sätt än med stönanden låta dig veta vad han eller hon behöver.
Att vårda en person i demensens sista etapp liknar på många sätt att ta hand om ett spädbarn. Som vårdare måste du omsluta patienten med kärlek, medkänsla och förståelse. Tyvärr kan du inte förvänta dig någon återgäldning. Trots att patienten är vuxen är han eller hon helt beroende av dig för sin överlevnad och för den mänskliga kontakt som hen troligen inte längre vet att hen behöver. Detta är mycket påfrestande för vårdarna, särskilt när ett vuxet barn tar hand om en åldrande förälder och har svårt att hantera det totala rollbytet.
Det oundvikliga faktum att demensens sista etapp vanligtvis föregår döden med ungefär sex månader är en hård verklighet för familjen, särskilt för de vårdare som står patienten nära. Om du känner frustration inför din närstående i takt med att kroppen bryts ner, eller om du märker att du själv drabbas av depression, är det avgörande att du söker hjälp. Stöd till vårdare är ett livsviktigt behov under denna sista etapp. Du kan få hjälp genom att kontakta din egen läkare, patientens läkare eller det lokala sjukhuset, eller genom att knyta kontakter i närsamhället via kommunala fritidsverksamheter. Dessa anordnar ofta stödgrupper för vårdare, och personalen kan informera dig om när träffarna äger rum.
I vissa fall kan det vara klokt att placera en patient i demensens sista etapp på ett särskilt boende som är anpassat för personer med sjukdomen. Du kanske har lovat dig själv att aldrig flytta din närstående till ett vårdhem, men om du inser att din egen hälsa och ditt psykiska välbefinnande är så allvarligt påverkade att du inte längre fungerar i ditt eget liv, kan detta vara enda sättet att säkerställa en kontinuerlig och högkvalitativ vård för patienten. I sådana fall kan patientens läkare ge information om och hänvisning till lokala vårdcenter som du kan kontakta för ett samtal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online