Struphuvudet, även känt som larynx, gör det möjligt för människor att tala, ropa eller sjunga. Denna uppsättning muskler i halsen styr dessutom både tonhöjd och klangkvalitet i rösten.
Stämbanden utgör struphuvudets centrala funktionella enhet. Detta par av muskulösa veck, som hålls fuktigt av ett tunt slemlager, spänner sig över luftröret (trachea) i halsen. När vi inte talar hålls stämbanden öppna så att luften fritt kan passera till och från lungorna vid andning.
Struphuvudet skapar ljud när luft strömmar förbi stämbanden och får dem att vibrera mot varandra. Med hjälp av små muskler som är fästa vid stämbanden kan dessa sträckas ut eller dras samman, vilket ändrar vibrationernas frekvens och därmed tonhöjden. Kortare och spändare stämband ger en ljusare ton, medan längre och slappare stämband ger en djupare ton.
Struphuvudets läge – högt eller lågt i halsen – påverkar de tonala egenskaperna hos tal och sång. Spänningar i nackmusklerna höjer till exempel ofta struphuvudet, vilket ger ett ansträngt och klent ljud. Att trycka ner struphuvudet onaturligt kan å andra sidan beröva rösten dess naturliga resonans, särskilt i stora utrymmen där klangen annars skulle bära bättre.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online