CPAP står för continuous positive airway pressure (kontinuerligt positivt luftvägstryck) och är en behandlingsmetod – ibland en akutmedicinsk åtgärd – som tillämpas på en andande patient för att öka mängden kvarvarande syre i lungorna i slutet av ett normalt utandningsmoment. Metoden använder en av flera olika apparater, exempelvis en Respironics-enhet, för att hjälpa astmapatienter samt patienter som drabbats av brösttrauma, till exempel ett stickhugg, eller som nästan drunknat. Men som flera läkare har påpekat är det inte alla andningsbesvär som gynnas av CPAP, och i vissa situationer bör sjukvårdspersonalen helt avstå från att använda metoden.
Nedan går vi igenom de viktigaste kontraindikationerna – alltså de tillstånd där CPAP-behandling inte bör användas, eller endast med stor försiktighet.
Patienter med symtom på hjärtarytmi, särskilt om de är svåra, bör inte använda en CPAP-apparat. Detta gäller även patienter med kranskärlssjukdom, patienter som tidigare drabbats av stroke eller epileptiska anfall, samt patienter med patologiskt lågt blodtryck. Vid dessa tillstånd kan det förhöjda trycket i bröstkorgen belasta hjärtat och kärlsystemet på ett olämpligt sätt.
Patienter med bullös lungsjukdom eller pneumothorax bör undvika CPAP. En bulla är en blåsa inuti lungan som är fylld med vätska och som ofta orsakas av emfysem. Symtomen inkluderar andnöd som vanligtvis förvärras över tid samt ett allmänt andningsbesvär, som kan behandlas med lungterapi. Pneumothorax, ett behandlingsbart tillstånd där lungan delvis har kollapsat, kan bero på en underliggande lungsjukdom eller, oftare, på en skada. CPAP kan i dessa fall förvärra skadan och bör därför inte användas.
Svår epistaxis (kraftiga näsblod) utgör en kontraindikation för CPAP. Sjukvårdspersonalen bör också undvika metoden hos medvetslösa patienter, patienter med svår apné, patienter som kräks samt patienter med svår ansiktsskada, eftersom apparatens mask kräver en hel och intakt ansiktsstruktur för att fungera korrekt och säkert.
Sjukvårdspersonalen bör använda CPAP med försiktighet hos patienter med CSF-läckage (vätska som läcker från hjärnan) samt hos patienter med avvikelser i lamina cribrosa, vilket visar sig som en störning i luktsinnet. Behandlingen bör dessutom tillfälligt avbrytas om patienten uppvisar kraftiga öronbesvär, konjunktivit, allvarlig bihåleinflammation eller mellanöroninfektion, samt om användningen av CPAP-apparaten leder till skav- eller tryckskador på ansiktshuden. I dessa fall kan behandlingen ofta återupptas när det underliggande besväret har åtgärdats.
Sammanfattningsvis är CPAP en värdefull och ofta livräddande behandling, men den kräver alltid en noggrann medicinsk bedömning. Kontakta alltid sjukvårdspersonal för att avgöra om CPAP är lämpligt i ett specifikt fall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online