En person som lider av kroniska lung- eller luftvägssjukdomar kan behöva extra syrgas för att må bättre i vardagen. Läkaren kan då förskriva syrgasterapi i hemmet, vilket ofta förmedlas via ett syrgassystem som en syrgaskoncentrator.
Luften runt oss består av flera olika gaser, bland annat syre och kväve. En syrgaskoncentrator drar in luft från omgivningen, separerar ut det syre som finns i luften och lagrar det för att sedan leverera det till användaren. Övriga gaser, främst kväve, släpps tillbaka ut i rummet.
Syrgaskoncentratorer kräver el för att fungera. Spänningsvariationer i elnätet kan påverka apparatens drift, och vid ett strömavbrott slutar den fungera helt. En stor fördel är dock att koncentratorn kan producera syre kontinuerligt ur den omgivande luften, vilket innebär att den aldrig behöver fyllas på på samma sätt som en traditionell syrgastub.
Syrgaskoncentratorer betraktas generellt som säkrare än andra syrgassystem för hemmabruk, exempelvis trycksatta syrgastuber. De är dessutom billigare i längden eftersom ingen återkommande påfyllning behövs, och de är praktiska och enkla att använda hemma. Koncentratorer finns i både större stationära modeller och mindre, mer portabla varianter.
Det finns alltid en viss risk för mekaniskt haveri, och apparaten kan behöva servas med jämna mellanrum. Syrgaskoncentratorer avger även ljud, vibrationer och värme under drift, vilket vissa användare kan uppleva besvärande. Dessutom medför användningen högre elkostnader.
Syre är brandfarligt, vilket gör att säkerheten måste komma i första hand. En syrgaskoncentrator bör placeras minst två meter bort från öppna lågor, spisar eller andra värmekällor. Apparaten ska inte installeras i ett trångt eller helt slutet utrymme, och det är klokt att sätta upp skyltar med "Rökning förbjuden" på dörrar och ingångar till rummen där koncentratorn används. Följ alltid läkarens och tillverkarens anvisningar noggrant.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online