Passiv exhalation kräver ingen muskelkontraktion. Efter aktiv inhalation, avspannar diafragma och yttre intercostala muskler. Lungornas elastiska återfjäder – och bröstkorgens naturliga tendens att återgå till viloläge – trycker passivt ut luften.
Aktiv inhalation innebär muskelkontraktion: diafragma sjunker (plattas) och yttre intercostala lyfter revbenen, expanderar bröstkorgsvolymen och drar in luft via negativt tryck.
Tvingad exhalation (t.ex. blåsa ut, hosta, motion) rekryterar aktivt bukmusklerna (rectus abdominis, obliqua) och inre intercostala för att ytterligare minska bröstkorgsvolymen.
Att förstå denna skillnad är nyckel i respiratorisk terapi, avlösning från ventilator, och hantering av tillstånd som KOL där luftfångande försvårar passiv exhalation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online