Den mest sannolika diagnosen hos en patient med denna kombination av fynd är reumatoid artrit. Låt oss gå igenom varför varje laboratoriefynd och klinisk observation stämmer väl överens med denna sjukdom.
Reumatoid artrit är en kronisk autoimmun sjukdom som främst drabbar lederna. Immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader, vilket leder till ihållande inflammation i ledhinnan med smärta, svullnad och på sikt risk för ledförstörelse.
Ett förhöjt SR är ett vanligt fynd vid reumatoid artrit. Inflammationen stimulerar levern att producera så kallade akutfasproteiner, exempelvis fibrinogen och CRP (C-reaktivt protein). Dessa proteiner gör att de röda blodkropparna sedimenterar snabbare, vilket ger upphov till det förhöjda värdet.
Anemi med små, bleka röda blodkroppar ses ofta vid reumatoid artrit. Den kroniska inflammationen kan orsaka järnbrist antingen genom nedsatt järnupptag från tarmen eller genom att kroppen lagrar järnet i inflammerad vävnad där det inte kan användas effektivt – ett tillstånd som ofta kallas inflammationsanemi.
Trombocytos är ytterligare ett typiskt laboratoriefynd vid aktiv reumatoid artrit. Inflammationen stimulerar produktionen av trombopoietin, ett hormon som ökar bildningen av blodplättar i benmärgen.
Ökat antal neutrofila granulocyter förekommer också ofta. Inflammationen leder till ökad produktion av cytokiner som stimulerar benmärgen att släppa ut fler neutrofiler i blodbanan.
Pleurautgjutning är inte ett typiskt fynd vid reumatoid artrit, men den kan förekomma i vissa fall, särskilt när inflammationen är uttalad. Det finns dock även andra diagnoser som bör övervägas vid kombinationen av dessa fynd, exempelvis systemisk lupus erythematosus, infektioner eller malignitet. En grundlig klinisk undersökning samt kompletterande provtagning, såsom reumatologiska antikroppar (RF och anti-CCP), är därför alltid nödvändig för att bekräfta diagnosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online