Ärrbildning i lungorna kan vara ett mycket allvarligt tillstånd och orsakas oftast av inandning av farliga kemikalier eller av infektioner. Lungärr klassificeras vanligtvis efter vilken del av lungan som har skadats, och det perihilära området – den viktigaste ingången för lungornas stora blodkärl och luftvägar – är det område som drabbas oftast.
"Perihilärt" är en term som beskriver området i lungan runt hilus, en triangulär fördjupning där de stora artärerna och luftvägarna går in i och ut ur resten av lungan. Hit hör bronkerna – huvudpassagen som leder luft ner i lungorna – samt de stora pulmonala venerna och arterierna. Eftersom det perihilära området är den plats där luften först tas emot är det även här som flest partiklar och andra främmande ämnen samlas, vilket gör att risken för ärrbildning är som störst just här.
Perihilär ärrbildning kan orsakas av tidigare infektioner, exempelvis lunginflammation, inandning av partiklar som asbest eller silikater, inflammatoriska sjukdomar som sarkoidos, eller ärftliga sjukdomar som cystisk fibros. Tillståndet kan förvärras av miljö- och livsstilsfaktorer, framför allt rökning eller arbete i en miljö med mycket rök och ångor. Lungan är dock ganska motståndskraftig, och små ärr orsakar normalt ingen långvarig skada. De flesta ärr kalcifieras med tiden och blir kvar efter att själva skadan läkt.
Möjliga symtom på perihilär ärrbildning i lungorna är ihållande hosta, andnöd och sänkta energinivåer. Symtomen kan även likna dem vid virusinfektioner och andra vanliga sjukdomar, exempelvis nattsvettningar, feber eller frossa. Diagnosen ställs oftast genom att jämföra äldre lungröntgenbilder med nyare. I vissa fall används en bronkoskopi, där en liten kamera förs in i patientens luftvägar för att leta efter synliga tecken på ärrbildning.
Det finns idag få behandlingsalternativ för perihilär ärrbildning. I regel påverkar lungärr inte lungfunktionen tillräckligt mycket för att motivera en explorativ operation för att ta bort de kalcifierade ärra, eftersom ingreppet skulle innebära större risker än nytta. Om ärrbildningen är tillräckligt utbredd diagnostiseras tillståndet som lungfibros, och då ges ofta kortikosteroider oralt. Hjälper inte den behandlingen på lungfunktionen kan en lungtransplantation övervägas. Beroende på typen av transplantation löser dock inte ingreppet alltid problemen med perihilär ärrbildning.
Att förebygga perihilär ärrbildning är relativt enkelt. Använd alltid andningsskydd och annan skyddsutrustning när du arbetar med partiklar. Rök inte – eller sluta om du redan röker. Gå på regelbundna hälsokontroller, inklusive mätningar av lungfunktion, för att upptäcka eventuella infektioner i tid. Granska din familjs sjukhistoria för att utesluta ärftliga sjukdomar som kan orsaka ärrbildning, och berätta för din läkare om det du finner. Följer du din läkares råd finns goda chanser att behålla en frisk lungfunktion under hela livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online