Hippoterapi – ridning som terapiform – har visat på slående resultat när det gäller att förbättra sociala och relationella färdigheter hos autistiska barn. Autism är en underkategori av den större diagnosen genomgripande utvecklingsstörning (PDD) och innefattar nedsättningar i både verbal och icke-verbal kommunikation, ett intensivt fokus på specifika intressen samt repetitiva talmönster.
Djurassisterad terapi är relativt ny inom behandlingen av autism, men resultaten har visat sig vara mycket gynnsamma. Att låta ett barn öppna sig för ett djur kan nämligen hjälpa det att även öppna sig för sina kamrater och sin familj.
År 2009 publicerades den första omfattande studien om autism och ridning i tidskriften Journal of Autism and Developmental Disorders. Studien visade att barn som red som en del av sin terapi förbättrade sina sociala färdigheter efter tolv veckors behandling. Barnen utvecklades inom områdena sensorisk utforskning, känslighet och social motivation. De blev dessutom mindre distraherade.
Hästens rytmiska rörelser har visat sig vara till stor nytta för autistiska barn. Experten Ruth Dismuke-Blakely menar att själva hästens rörelse har en neurologisk effekt på barnet. I hennes studie förbättrades den verbala kommunikationen hos autistiska barn som red 18 till 25 minuter en gång i veckan under åtta veckor.
Hon varnar dock samtidigt för att för mycket ridning kan påverka barnet negativt och orsaka mer oberäkneligt beteende. Balans och måttfullhet är alltså avgörande för ett lyckat resultat.
I vissa equiterapeutiska program tilldelas inte barnet en specifik häst. Istället leds barnet fram till flera olika hästar medan hästarnas reaktioner noggrant observeras. Om hästen pussar på barnet med sin nos anses den ha valt sitt barn. Resultaten av barnens utveckling visar att denna metod är fördelaktig, eftersom en naturlig kontakt mellan häst och barn lägger grunden för en trygg relation.
Barnen i ridterapiprogrammen lär sig nya saker i snabb takt. De får uppleva nya fysiska sensationer genom kontakten med hästen och lär sig successivt att rida på ett effektivt sätt. Under programmets gång interagerar de också med handledare och andra barn, vilket innebär att de måste lära sig kommunicera om något helt nytt för dem.
Denna typ av lärmiljö ger lärandet en positiv prägel och kan bidra till att barnen senare tar till sig traditionellt lärande med större acceptans och öppenhet.
Forskningen kring hippoterapi för barn med autism pekar entydigt mot att metoden kan stärka kommunikation, social motivation och koncentrationsförmåga. Med rätt dosering, kunniga instruktörer och en häst som passar barnet kan ridterapi bli ett värdefullt komplement till andra behandlingsformer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online