1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Så använder du biomedicinsk intervention för att behandla autism

Autism är en neuropsykiatrisk funktionsvariation som påverkar hur barn med diagnosen samspelar socialt och beter sig. Det finns flera olika behandlingsvägar vid autism, delvis beroende på att den exakta orsaken fortfarande inte är helt klarlagd.

Biomedicinsk intervention utgår från teorin att autism delvis kan triggas av miljöfaktorer, och att den enskilda individens kropp dessutom är extra känslig på grund av näringsbrister och andra obalanser. Behandlingen består av mediciner och medicinska åtgärder som syftar till att rena kroppen från gifter samt åtgärda befintliga brister. Somliga barn har stor nytta av biomedicinska interventioner, medan andra knappt märker någon skillnad alls.

Det är dock viktigt att veta att forskningsstödet för många biomedicinska behandlingar vid autism är begränsat och omdiskuterat. Diskutera därför alltid planerade åtgärder med barnets ordinarie vårdteam innan ni påbörjar dem.

Instruktioner

1. Hitta en läkare med kunskap om biomedicinsk autismvård

Börja med att söka upp en läkare som har gedigen kännedom om biomedicinska behandlingar vid autism. Många barnläkare kan utföra specifika tester om man ber dem om det. Om ditt barns barnläkare är öppen för att undersöka och behandla autism med biomedicinska metoder är det självklart bäst att gå via denne. Det finns även läkare som är certifierade enligt Defeat Autism Now!-protokollet (DAN!), som specialiserat sig på biomedicinsk autismbehandling. Kom ihåg att du, även om den ordinarie barnläkaren är skeptisk, alltid måste redogöra för dessa behandlingar när barnet får annan vård hos hen. Om barnläkaren inte stödjer den biomedicinska linjen kan det vara ett tecken på att det är dags att byta till en ny barnläkare som delar din syn på behandlingsformen.

2. Låt testa barnet för eventuella problem

Tester som läkare oftast gör innan biomedicinska interventioner påbörjas inkluderar blodprov, avföringsprov och håranalyser. Det kan kännas övermäktigt, men varje test svarar på olika specifika frågor om näringsbrister, överbelastningar eller andra problem i barnets kropp. Blodprov visar metabola rubbningar och näringsrelaterade problem, avföringsprov kan påvisa bakterie- och svampinfektioner, medan håranalyser avslöjar överbelastningar av giftiga kemikalier i barnets system.

3. Ta fram en handlingsplan

Tillsammans med läkaren bestämmer ni i vilken ordning problemen ska åtgärdas. Börja med de fynd som orsakar de största hälsoproblemen, eftersom de är viktigast att rätta till. Gå igenom samtliga fynd och numrera dem efter prioritet. Det är betydligt lättare att hantera ett problem i taget än att försöka göra allt på en gång och ösa över barnet med behandlingar. De flesta föräldrar väljer att först åtgärda de toxiska kemikalierna, därefter bakterie- och svampproblemen och slutligen barnets näringsbrister.

4. Gå fram ett steg i taget

När kosttillskott eller andra behandlingar ska läggas till är det bäst att bara introducera en åt gången. På så sätt kan varje tillskott bedömas individuellt utifrån effekt och eventuella biverkningar. För en dagbok där du dagligen noterar barnets beteende, hälsa och alla förändringar av något slag medan tillskotten introduceras. Efter en månad går du igenom anteckningarna och avgör om det ligger i barnets bästa intresse att fortsätta. När ett tillskott har utvärderats introducerar du nästa och börjar dokumentera även det. Fortsätt enligt samma princip med alla tillskott och behandlingar.

5. Håll dialogen med läkaren

Om du är osäker på en behandling, säg det till läkaren. Framför alla dina funderingar och invändningar kring behandlingsalternativen, och låt dig aldrig känna dig pressad. Be om ett alternativ till varje behandling som känns tveksam.

6. Följ upp regelbundet

Närhelst ett biomedicinskt angreppssätt används behöver barnet testas igen för att avgöra om behandlingarna är effektiva och för att säkerställa att inga nya problem har uppkommit. Uppföljningen kan ske varannan till var tredje månad, eller bara en gång om året. Den är en nödvändig del av behandlingen och tryggar att bästa möjliga strategi används. Eftersom barn hela tiden växer och går upp i vikt krävs dessutom löpande justeringar av medicindoser för att effekten ska bestå.

Kom ihåg att dokumentera allt noga och att alltid prioritera barnets trygghet och välbefinnande genom hela behandlingsförloppet.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online