
Människor med autism har ofta sensoriska utmaningar och ett starkt behov av rutiner och det som är bekant. Dessa egenskaper kan ibland kombineras på ett sätt som gör att potträningen sträcker sig långt upp i tonåren. Genom att ta tid att förstå svårigheten – och förbli känslig för personens behov – kan du hjälpa till att göra potträning möjlig även för äldre barn och ungdomar med autism.
Fråga personen med autism – om hen är verbalt begåvad – vad som hindrar hen från att använda toaletten. Om hen inte kommunicerar verbalt får du använda din kunskap om personen för att försöka förstå vad problemet är. Rädsla för plötsliga höga ljud, tvekan inför att överge rutinerna kring att inte vara potträna, eller ett behov av den täta känslan från en blöja är alla vanliga hinder för potträning hos ungdomar med autism. Använd den information du får för att gå vidare i processen.
Ta en titt på personens dagliga rutiner. Är det möjligt att hen inte erbjuds toalettbesök ofta nog, eller att schemat för mat och dryck samordnas dåligt med tarmrörelsernas rytm? Om personen inte kommunicerar verbalt kanske hen inte kan uttrycka detta problem för dig. Justera schemat efter behov så att tarmtömningar blir så bekväma och naturliga som möjligt.
Om ljudkänslighet ligger bakom motståndet kan du försöka ordna toalettbesök då personen kan vara ensam eller tillsammans med en enda betrodd person i badrummet, utan att någon kan komma in och spola eller skapa ljud som förstärks i de flesta badrum. Vissa personer med autism är också känsliga för det flimrande lysrörsljuset som finns i många skol- och offentliga badrum. En eller två vanliga lampor kan göra stor skillnad och underlätta potträningen.
Fundera på om personen söker tryck eller en känsla av snävhet i andra delar av sitt liv. Föredrar hen tajta skor, eller vill hen att sängkläderna ska spännas åt ordentligt på natten? I så fall kan hen vara ovillig att ge upp känslan av att bära vuxenblöja. Hjälp hen att gradvis övergå till liknande åtsittande underkläder, till exempel shorts i elastan.
Fråga personen – eller fundera själv, om hen inte kommunicerar verbalt – hur viktig rutinen med att inte vara potträna kan vara. Hjälp hen att långsamt bygga upp nya rutiner kring toalettbesök. Att tvärt avlägsna en etablerad rutin från en person med autism leder ofta till allvarliga reaktioner, så gå fram långsamt och låt personen styra takten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online