Så bedömer du ett barn med autism – en praktisk guide

Autism är en neuropsykiatrisk utvecklingsstörning som kännetecknas av svårigheter med språk och socialt samspel. Tillståndet påverkar inte bara barnets beteende utan även hur barnet uppfattar omvärlden. Beteendedrag kopplade till autism visar sig vanligtvis inom de tre första levnadsåren, och svårighetsgraden varierar från lindrig till svår.

I sina lindrigare former leder autism till försenad språkutveckling och viss svårighet i sociala situationer. I svårare former kan den ge upphov till beteenden som kan skada barnet själv eller andra, exempelvis utbrott och självskadebeteende. En noggrann och professionell bedömning är därför avgörande för att barnet ska få rätt stöd i rätt tid.

Det här behöver du

• Barnet
• Föräldrar
• Lärare
• Barnläkare
• Sjukgymnaster
• Logopeder

Instruktioner

1. Förstå att autism ser olika ut hos olika barn

   Autism är ingen enhetlig diagnos – den yttrar sig olika hos varje enskilt barn. Även svårighetsgraden av symtomen kan vara subjektiv: ett barn med kraftigt nedsatt kommunikationsförmåga kan exempelvis ha helt normala kognitiva förmågor.

2. Sök professionell utvärdering

   En professionell bedömning ger föräldrar och lärare de bästa förutsättningarna att hjälpa barnet. Hjälpen bör vara omfattande och ta hänsyn till barnets fysiska, utvecklingsmässiga och sociala behov.

3. Gå till en barnläkare för medicinska undersökningar

   Kontakta en barnläkare som kan genomföra medicinska tester för att utesluta eller identifiera bakomliggande problem, såsom hörselnedsättning, metabola störningar eller avvikelser i hjärnaktivitet.

4. Samarbeta med logopeder och sjukgymnaster

   Logopeder och sjukgymnaster kan genom att utvärdera barnet ta fram metoder som hjälper det att utveckla bättre kommunikation och motorik. Tidig insats från dessa specialister kan göra stor skillnad för barnets utveckling.

5. Observera barnets lek, samspel och känslouttryck

   Studera hur barnet leker, interagerar och kommunicerar med andra samt hur det uttrycker sina känslor. Eftersom föräldrar och lärare står barnet närmast befinner de sig i frontlinjen för observationer, vilka är avgörande för hela bedömningsprocessen.

6. Var försiktig med standardiserade test

   Även om testning i skolan är nödvändig kan standardiserade prov inte mätas mot samma krav på reliabilitet och validitet som gäller för befolkningen i allmänhet. Skolans testresultat måste därför kompletteras med professionell bedömning och tolkning.

7. Se bedömningen som en kontinuerlig process

   En bedömning är inget engångsföreteelse – den måste vara en pågående process. Föräldrar och lärare bör fortsätta samarbeta med barnets barnläkare och andra specialister för att utvärdera hur barnet utvecklas genom varje stadium av sin utveckling.