
Högfungerande autism och Aspergers syndrom klassificeras båda som genomgripande utvecklingsstörningar eller autismspektrumstörningar. Termerna används ibland omväxlande, men de är i själva verket två olika typer av tillstånd inom autismspektrat. Högfungerande autism och Aspergers syndrom delar flera likheter, men det finns också tydliga skillnader mellan dem.
Ett barn bedöms ha högfungerande autism när det har ett IQ på 80 eller högre samt förmågan att tala, läsa och skriva. Personer med högfungerande autism har bristande sociala färdigheter, vilket kan göra det svårt för dem att förutse andras reaktioner, lära sig interagera på ett lämpligt sätt med andra människor och tolka icke-verbala sociala signaler.
Personer med högfungerande autism undviker ofta ögonkontakt och kan verka distanserade från omvärlden. Rutiner är avgörande för den som lever med tillståndet – oväntade förändringar kan i stället väcka stark ångest eller oro. Vissa individer med högfungerande autism har även en viss grad av motoriska svårigheter eller nedsatt koordinationsförmåga, vilket kan visa sig som klumpighet.
Kännetecken för Aspergers syndrom är nedsatta sociala färdigheter och svårigheter med kommunikation, särskilt den icke-verbala delen och förståelsen av sociala signaler. Barn med Aspergers syndrom har vanligtvis inte någon språklig försening, men de kan ändå ha svårt att använda och förstå språket på ett adekvat sätt. Eftersom tidiga språkförseningar saknas ställs diagnosen ofta senare än vid autism.
Barn med Aspergers syndrom kan dessutom uppvisa andra symtom, exempelvis intensiva specialintressen för vissa ämnen eller föremål, repetitiva rörelser och beteenden, klumpighet eller monoton talsång. De kan även ha svårt att sätta ord på egna känslor eller känna empati med andras. För omgivningen kan en person med Aspergers syndrom därför ibland verka självisk, okänslig eller självupptagen.
Högfungerande autism och Aspergers syndrom är ofta svåra att skilja åt, eftersom många symtom överlappar varandra. Båda tillstånden anses troligen vara ärftliga till sin natur, men även miljöfaktorer nämns ibland som en möjlig bidragande orsak.
En person med något av dessa tillstånd har god potential att bygga en framgångsrik karriär, men kan samtidigt uppleva relationsproblem under större delen av livet. Båda diagnoserna innebär dessutom en ökad risk för samtidiga tillstånd, såsom sensorisk integrationsstörning, adhd, depression, generaliserat ångestsyndrom, Tourettes syndrom, tvångssyndrom (OCD), bipolär sjukdom, mag-tarmbesvär och krampanfall.
Barn med Aspergers syndrom har vanligtvis en bättre kognitiv funktion än barn med högfungerande autism. De har ofta mer utvecklade verbala färdigheter och uppvisar normalt ingen språklig försening. Å andra sidan kan barn med Aspergers syndrom ha större svårigheter med visuellt-rumsligt uppfattning och visuellt-motorisk koordination.
Trots att högfungerande autism och Aspergers syndrom tekniskt sett skiljer sig åt ser behandlingen ganska likartad ut. Båda grupperna kan dra nytta av språkterapi, träning i sociala färdigheter, arbetsterapi och kognitiv beteendeterapi (KBT).
Läkemedel kan användas både för de underliggande tillstånden och för deras samtidiga diagnoser. Medicinering kan riktas mot adhd, depression och ångest. Läkemedlet risperidon (Risperdal) kan dessutom hjälpa till vid humörsvängningar, aggression och utbrott som kan förekomma vid både högfungerande autism och Aspergers syndrom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online