Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar centrala nervsystemet och innebär svårigheter med kommunikation och socialt samspel, repetitiva beteenden samt ett smalt intressefält. Hos små barn beskrivs tillståndet som en neurodevelopmental avvikelse som tar sin början under spädbarnsåren eller tidig barndom.
Enligt organisationen March of Dimes utvecklas vissa barn med autism helt normalt under sitt första levnadsår, men börjar sedan halka efter socialt eller får ingen normal språkutveckling under det andra året. Vissa barn kan diagnostiseras redan vid 18 månaders ålder, men många får inte en officiell diagnos förrän runt tre års ålder. I USA berörs så många som 1 av 150 barn, och pojkar löper fyra gånger större risk att få diagnosen än flickor. Senare forskning tyder dessutom på att den verkliga förekomsten är betydligt högre.
En av de första ledtrådarna på att ett förskolebarn kan ha autism är en försenad språkutveckling. Med rätt insatser i detta tidiga skede kan barn med autism göra mätbara framsteg i sin språkutveckling. Eftersom autism kan variera från lindrig till svår varierar graden av språkförsening mellan individer, vilket gör det svårt att skilja milda förseningar beroende på autism från andra utvecklingsavvikelser eller miljöpåverkan hos små barn.
Nedsatt kommunikationsförmåga visar sig som oförmåga eller nedsatt förmåga att uttrycka behov och önskningar, svårigheter att inleda eller upprätthålla ett normalt samtal samt märklig eller ovanlig användning av språket. Barnet kan upprepa ord eller fraser när det tilltalas, eller helt enkelt inte svara på verbala signaler – nästan som om det vore hörselskadat.
Svårigheter i sociala interaktioner visar sig bland annat i att barnet har svårt att leka med jämnåriga, inte lyckas tolka icke-verbal kommunikation och kroppsspråk – som ögonkontakt och ansiktsuttryck – samt har svårt att förstå känslor som andra uttrycker eller antyder. Barnet kan ibland skratta eller bli ledsen utan någon uppenbar anledning.
Repetitiva beteenden kan ta sig uttryck i att barnet upprepade gånger öppnar och stänger dörrar, snurrar hjulen på leksaksbilar, snurrar runt i en gunga eller staplar klossar och leksaker på exakt samma sätt varje gång. Barnet kan utveckla specifika rutiner som det inte klarar av att bryta mot, liksom märkliga vanor som alltid att ta av sig vänstra skon först eller placera sina leksaker på samma plats varje gång. Avbrott i rutinerna kan orsaka stor stress och leda till utbrott eller starka emotionella reaktioner.
Ett smalt intressefält kan hålla barn med autism fokuserade på ett enda ämne. De kan utveckla ett intresse för mekaniska leksaker med en särskild fascination för rörliga delar eller blinkande ljus. När de blir äldre kan vissa utveckla intressen för siffror, datum, kalendrar eller ovanliga fakta, exempelvis idrottsstatistik eller annan isolerad trivia.
Leken kan bestå av ritualiserade aktiviteter som varierar mycket lite från dag till dag. Barn med autism är ofta mycket bokstavliga, uppvisar brist på fantasifull lek och föredrar ofta att leka ensamma i stället för att söka upp lekkamrater. De kan visa långvarig uppmärksamhet när de leker med ett föremål de själva valt, men när de inte är engagerade i en sådan aktivitet är uppmärksamheten kort.
Om du som förälder eller närstående känner igen flera av dessa tecken hos ditt barn är det viktigt att inte vänta. Kontakta din barnavårdscentral (BVC) eller barnhälsovården för en bedömning. En tidig utredning och tidiga insatser ger barnet bästa möjliga förutsättningar att utveckla språk, sociala färdigheter och självständighet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online