Symtom på högfungerande autism – kännetecken, identifiering och behandling

Människor med autism har ofta en fördröjning i tal- och sociala färdigheter, kombinerat med vissa beteendesymtom. Svårighetsgraden varierar kraftigt inom autismspektrumet – från klassisk autism med omfattande stödbehov till former där personen klarar vardagen relativt självständigt. En person med högfungerande autism kan fungera i mer typiska miljöer, som skola och arbete, än någon med en svårare form av autism.

Det är värt att notera att begrepp som "högfungerande autism" och Aspergers syndrom idag oftast samlats under den gemensamma diagnosen autismspektrumtillstånd (AST). Begreppet används dock fortfarande brett i vardagligt språk för att beskriva personer på spektrumet som har god kognitiv och språklig förmåga.

Vanliga missuppfattningar om autism

Autism förknippas ofta med en stereotyp bild av ett barn som vaggar i ett hörn eller skadar sig självt. Det finns även en utbredd uppfattning att personer med autism inte vill umgås med andra. Verkligheten är en annan: många vill absolut ha social kontakt, men förmågan att interagera kommer inte instinktivt – den måste läras in.

Gemensamt för personer med autism är ofta:

• Fördröjd förmåga att kommunicera och socialisera
• Ett starkt behov av fasta rutiner
• Långsam bearbetning av information
• Svårigheter med sensorisk hantering, exempelvis överkänslighet för ljud och ljus
• Bristande intuition i sociala situationer
• Repetitiva beteenden och begränsade intressen

Alla personer med autism har inte alla dessa drag, men de flesta påverkas av flera av dem i olika grad.

Vad kännetecknar högfungerande autism?

En person med högfungerande autism svarar generellt bra på insatser som beteendeterapi och talträning. Personen kan interagera på en högre nivå med jämnåriga utan diagnos och brukar göra stora framsteg över tid. Exempelvis kan språkfärdigheterna utvecklas väl, och personen kan lära sig att reagera passande i sociala situationer – även om detta kräver medveten inlärning snarare än att det kommer naturligt.

Hur identifieras högfungerande autism?

Tecknen syns ofta redan i barndomen. Vanliga signaler är:

• Språkfördröjning: Barnet lär sig och förstår nya saker, men processen tar längre tid än för jämnåriga.
• Beteendeutmaningar: Raseriutbrott eller skrik i nya situationer och okända miljöer. Detta kan bero på rädsla över inte veta hur man ska reagera, eller frustration över att sakna språket för att uttrycka sig.
• Repetitiva beteenden: Till exempel att vifta med händerna eller gå fram och tillbaka i rummet. Vissa beteenden är lugnande, andra är en reaktion på överväldigande sinnesintryck.
• Ojämn förmågeprofil: Personen kan vara mycket skicklig inom ett akademiskt område, samtidigt som det är svårt att tolka sociala underförstådda budskap och subtila nyanser i samtal.

Att en person fungerar väl inom vissa områden betyder alltså inte att alla områden är lätta – profilen kan vara mycket olikartad.

Behandling och tidiga insatser

Ju tidigare ett barn får stöd och insatser, desto bättre är förutsättningarna för utveckling och återhämtning. Vilka metoder som används beror på barnets specifika symtom. Vanliga behandlingsformer inkluderar:

• Talterapi och arbetsterapi
• Beteendeterapi, exempelvis tillämpad beteendeanalys (ABA)
• Anpassade kostvanor vid behov
• Lekterapi, förebildsbaserade videor och träning i sociala färdigheter

Möjligheten att öva verkliga situationer genom rollspel är särskilt effektiv. Sådana metoder ger barnet chansen att lära sig hur man leker, samspelar och hanterar sociala sammanhang i en trygg miljö. Effekten av enskilda terapier kan diskuteras, men en sak är säker: tidig insats ger alltid bäst resultat.

Framtidsutsikter och potential

Många personer med högfungerande autism utvecklas till en nivå där symptomen knappt märks i vardagen. Vissa får till och med diagnosen omprövad och avregistrerad allt eftersom de närmar sig sina neurotypiska jämnåriga. Potentialen att utvecklas inom spektrumet är i grunden obegränsad.

Samtidigt är det viktigt att vara realistisk: vägen dit innehåller bakslag och kräver långvarigt, hårt arbete från både individen och omgivningen. Inga två personer med högfungerande autism är lika, vilket innebär att framstegen ser mycket olika ut. Trots det har många nått en potential långt utöver vad läkare och psykologer ursprungligen förutspått – ett starkt skäl till hopp och fortsatt stöd.