Aspergers syndrom är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som gör det svårt att tolka sociala interaktioner samt att bygga och upprätthålla relationer med andra människor. Tillståndet liknar högfungerande autism, men skiljer sig genom att talutvecklingen inte är försenad. Det åtföljs ofta av motoriska svårigheter och brukar visa sig något senare i livet än vid autism. Aspergers syndrom räknas som en genomgripande utvecklingsstörning och ingår i autismspektrumet.
Sedan 2013 har Aspergers syndrom inte längre en egen diagnoskategori i diagnosmanualen DSM-5, utan ingår numera i den samlade diagnosen autismspektrumstörning. Diagnosen ställs dock fortfarande enligt äldre kriterier i många fall.
För att en diagnos ska kunna ställas krävs att symtom finns inom flera utvecklingsområden. Barnet ska uppvisa minst två av följande drag inom området social interaktion:
Dessutom ska minst ett av följande drag finnas:
Nedsättningen måste dessutom påverka barnets fungerande i sociala situationer eller andra livsfärdigheter. Vidare krävs att det inte finns någon språkförsening och ingen kognitiv nedsättning.
Barn med Aspergers syndrom kan uppleva frustration i sociala situationer och förstå ofta inte varför andra reagerar som de gör. Det kan vara svårt att uppfatta tonfall och tonhöjd i andras tal, vilket gör det svårt att avgöra om någon skämtar eller är ironisk – budskapet tolkas bokstavligt. Barnets eget tal kan också sakna tonfall och variation, vilket kan göra det svårförståeligt för omgivningen.
De sociala färdigheterna kan vara outvecklade, och barnet kan ha svårt att inleda samtal eller turas om att tala. Kroppsspråk förstås ofta inte, vilket leder till feltolkningar av andras handlingar. Intressena är ofta begränsade till ett eller två mycket specifika områden. Kunskapen inom området kan vara djup, men förmågan att föra ett ömsesidigt samtal om ämnet är ofta begränsad. Istället tenderar barnet att hålla en ensidig monolog där egna tankar verbaliseras.
Fysiskt kan barnet verka klumpigt och ha svårt med idrott och andra aktiviteter i barngruppen. En ovanlig hållning och särskilda ansiktsuttryck kan förekomma. Överkänslighet för ljud, synintryck och material är vanligt, liksom motstånd mot förändringar i rutiner.
När ett barn med Aspergers syndrom når tonåren har hen ofta lärt sig adekvata sociala färdigheter, men fortsätter vanligtvis att kämpa med kommunikation och umgänge. Vid det här laget är hen ofta medveten om att vara annorlunda, men kan känna sig oförmögen att göra något åt det. Socialt blir det svårt att passa in, och ungdomen drar sig ofta undan eller isolerar sig.
Som vuxna tenderar personer med Aspergers syndrom att utvecklas positivt och lära sig de sociala färdigheter som krävs för högre studier och arbetsliv. Förmågan att fokusera på detaljer och det snäva intressefältet kan ligga till grund för en livslång karriär. Många attraheras av teknik samt matematik och naturvetenskap.
Människor som inte känner till Aspergers syndrom kan felaktigt anta att personen saknar intelligens eller är självisk och okänslig. Orsaken är att personen ofta inte kan reagera på kroppsspråk eller tonfall hos människorna i omgivningen. Att ge subtila vinkar till någon med Aspergers syndrom leder sällan någonstans, eftersom personens inte kan tolka språkets nyanser eller förstå budskap som kräver att man läser mellan raderna.
Det finns idag ingen bot mot Aspergers syndrom och inga läkemedel som direkt behandlar symtomen. Läkemedel kan dock användas mot samtidigt förekommande tillstånd som ADHD, ångest eller depression. Behandlingen består främst av beteendeinriktade insatser och träning i sociala färdigheter. Barnets styrkor används för att bygga självförtroende och uppmuntra ansträngningar att förbättra kommunikationen. Samordnade insatser från skola, hem och andra verksamheter behövs ofta för att förbättra funktionsförmågan och erbjuda ett konsekvent program för utveckling av social kompetens.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online