Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar en persons förmåga att interagera och kommunicera med sin omgivning. Svårighetsgraden varierar kraftigt från person till person, men kommunikationssvårigheter är något som förenar alla med diagnosen. Autism är ungefär fyra gånger vanligare bland pojkar än bland flickor, och forskarna har ännu inte helt kartlagt vad som orsakar tillståndet. För vårdare och anhöriga innebär detta att det krävs genomtänkta strategier för att hjälpa barn med autism att hantera sina svårigheter och utveckla sociala färdigheter som gynnar dem senare i livet.
Barn med autism söker ofta trygghet i repetitiva beteenden såsom handviftning, verbala tics och vagningar med huvudet eller kroppen. Ibland kan dessa beteenden vara fysiskt skadliga, till exempel när de innebär att barnet slår huvudet eller skadar sig självt. Betendena uppstår ofta i stressiga situationer och tar barnets fulla uppmärksamhet i anspråk, vilket gör det svårt att nå fram och skapa en meningsfull kommunikation.
En av autisms tydligaste karaktärsdrag är en motvilja mot socialt umgänge. Många barn med autism reagerar negativt när de ställs inför ett annat barn eller uppmanas att interagera med en vuxen. De föredrar oftast en lugn och bekant miljö, fri från nya människor och oväntade intryck. Detta skapar ett hinder för socialisering som försvårar utvecklingen av kommunikativa färdigheter över tid.
Autism går ofta hand i hand med en försenad språkutveckling. Barn som inte kan uttrycka sig i ord blir lätt frustrerade och kan reagera med utbrott eller tillbakadraghet. Kombinationen av ett begränsat ordförråd och svårigheter att samspela med andra skapar ett betydande kommunikationshinder som kräver extra tålamod och alternativa kommunikationsverktyg, exempelvis bilder eller tecken.
När ett barn med autism känner sig överväldigat eller rädd kan hen drabbas av verbala eller fysiska utbrott, ofta kallade tantrums. För att kunna kommunicera med barnet måste vårdaren först lugna ner det och hjälpa det tillbaka till en känslomässig jämvikt, vilket i vissa fall kan vara mycket svårt eller nästintill omöjligt. Ofta behöver barn med autism en längre period av lugn eller sömn innan de kan börja interagera med andra människor igen.
Genom att förstå dessa fyra vanliga hinder – repetitiva beteenden, social motvilja, språkförseningar och utbrott – kan vårdare bättre förbereda sig och skapa en trygg miljö där kommunikation gradvis blir möjlig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online