Nej. Att kunna tala betyder inte automatiskt att en person har Aspergers syndrom i stället för autism. Förmågan att kommunicera verbalt säger i sig ingenting om vilken diagnos en person har – den visar bara var på spektrumets breda skala just den personen befinner sig.
Aspergers syndrom räknas sedan länge inte längre som en självständig diagnos. När det amerikanska diagnossystemet DSM-5 infördes 2013 slogs Aspergers syndrom samman med andra autistiska tillstånd under den gemensamma benämningen autismspektrumstörning. Även WHO:s klassifikationssystem ICD-11, som tagits i bruk i Sverige, behandlar Aspergers syndrom som en del av autismspektrumet snarare än som en separat diagnos.
Människor med autism har mycket olika starka kommunikativa förmågor. Vissa talar flytande och obehindrat, andra använder få eller inga talade ord alls, och många befinner sig någonstans mitt emellan. En person som pratar bra kan alltså lika gärna ha en autismdiagnos som en person som inte talar alls.
När Aspergers syndrom fortfarande var en egen diagnos användes begreppet främst om personer utan begåvningsnedsättning och utan försenad språkutveckling. Det handlade alltså inte om hur väl någon kunde prata i vuxen ålder, utan om språkutvecklingen kommit igång i normal ålder och om den intellektuella funktionsförmågan. Idag beskrivs denna grupp i stället med begrepp som autism utan intellektuell funktionsnedsättning.
Sammanfattningsvis: verbalförmågan är ingen avgörande faktor för vilken diagnos en person får. Autism är ett brett spektrum där både talande och icke-talande personer ingår, och Aspergers syndrom betraktas idag som en del av detta spektrum – inte som en skild diagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online