Klumpfot hos spädbarn – fakta, typer, diagnos och behandling

Varje år föds omkring 4 000 barn i USA med minst en klumpfot. Tillståndet räknas som ett av de vanligaste medfödda felen hos nyfödda idag. Klumpfoten bildas redan under graviditeten och kan i många fall upptäckas på ultraljud innan barnet föds. Det finns dessutom flera effektiva behandlingsmetoder som kan korrigera problemet.

Fakta om klumpfot

Klumpfot är en relativt vanlig missbildning som drabbar ungefär ett av 1 000 barn vid födseln. Föräldrar som har fått ett barn med klumpfot löper omkring 40 procents risk att även nästa barn föds med samma tillstånd. Ett barn kan ha klumpfot på bara en fot, men ungefär hälften av alla drabbade har det på båda fötterna. I vissa fall förekommer klumpfot samtidigt med neurologiska sjukdomar. Tillståndet är också vanligare hos pojkar än hos flickor.

Fyra olika typer

Klumpfot delas in i fyra olika typer:

• Positionellt klumpfot – orsakas av barnets läge i livmodern.
• Teratologiskt klumpfot – utvecklas ofta hos barn med vissa neurologiska tillstånd.
• Syndromiskt klumpfot – beror på en genetisk störning, till exempel arthrogryposis (medfödda ledkontrakturer).
• Kongenitalt klumpfot – beror på en avvikelse som inte är kopplad till något neurologiskt tillstånd.

Så känns klumpfot igen

Ett barn med klumpfot har en eller båda fötter som pekar nedåt. Fötterna böjs också inåt mot varandra. Vissa barn har dessutom extra veck på fotens undersida. Både foten och underbenet är mindre utvecklade hos drabbade barn, vilket syns tydligast när endast ena sidan är påverkad. Svårighetsgraden kan variera kraftigt från barn till barn.

Behandling av klumpfot

Behandlingen påbörjas normalt kort tid efter födseln. Ofta inleds den med en metod som kallas seriegipsning, där det drabbade benet varsamt roteras till en bättre position och sedan gipsas över hela benet. Proceduren upprepas under flera veckor tills foten har korrigerats.

Räcker gipsningen inte till kan kirurgi rekommenderas. Vid operation frigörs och repareras de strama ledband och senor, och trådar används för att förlänga dem. Även efter en operation krävs gipsning.

Ett annat vanligt inslag i behandlingen är stödkrägor eller skenor, som används både efter seriegipsning och efter kirurgi. Barnet får specialanpassade skenor som kan åtdrugas så att foten hålls i rätt läge. Dessa kan behöva bäras i upp till fyra års tid.

Återhämtning och uppföljning

Även när klumpfoten har korrigerats finns det upp till 25 procents risk att tillståndet återkommer senare i livet. Vid ett återfall kan gipsning och operation behöva upprepas. Därför är noggrann uppföljning av foten genom hela uppväxten och in i vuxen ålder mycket viktig. De flesta barn som får framgångsrik behandling kan dock leva ett helt normalt liv.