Spinal stenos är ett tillstånd där olika delar av ryggraden, framför allt ländryggen och halsryggen, förträngs och skapar onormalt tryck på ryggmärgen och de nerver som passerar genom området. Tillståndet kan bero på flera olika faktorer, exempelvis ärftliga anlag, skador eller naturligt åldrande. Det kan vara mildt utan större besvär, men även allvarligt med funktionsnedsättning som följd. Behandlingen anpassas alltid efter förträngningens typ och svårighetsgrad.
Enkelt förklarat är spinal stenos en förträngning av någon eller flera delar av ryggradskanalen, genom vilken ryggmärgen och nerverna löper. Denna förträngning kallas "stenos" och kan utöva ett sammanklämmande tryck på de strukturer som befinner sig i ryggkanalen – framför allt nerverna.
Spinal stenos kan i princip förekomma på alla nivåer av ryggraden, men drabbar oftast ländryggen (lumbalt) och halsryggen (cervikalt).
Medfödd spinal stenos uppstår när det finns avvikelser i ryggradens benvävnad och mjukdelar, vilka bildats redan under fosterutvecklingen. Detta kan yttra sig som överskott av ben som gör ryggkanalen onormalt trång. Andra manifestationer kan vara ett onormalt antal kotsegment och/eller överväxt av stödjande bendelar i ryggraden.
Medfödd spinal stenos upptäcks ofta under uppväxtåren eller tonåren, i samband med att ungdomen har svårt att utföra idrott och fysiska aktiviteter.
Den degenerativa formen av spinal stenos orsakas vanligtvis av en allmän slitageprocess och nedbrytning av de strukturer som bygger upp ryggraden, såsom kotben och mellankotskivor.
I takt med åldrandet degenererar skivmaterialet, vilket leder till att benspringorna i ryggraden förträngs – särskilt i ländryggen och halsryggen. Med förträngningen följer ofta benpålagringar, så kallade osteofyter, som ytterligare ökar trycket på ryggmärgens nerver. Benpålagringar trycker mot nervrötterna, diskar buktar ut och en degenerativ spinal stenos är ett faktum.
Denna typ av spinal stenos orsakas vanligtvis av att någon form av "utrymmeskrävande" förändring, exempelvis en tumör, trycker mot spinalnerverna. Dessa tumörer behöver inte vara elakartade för att orsaka problem. Även godartade, icke-cancerogena tumörer och cystor kan ge upphov till onormalt och farligt tryck på nerverna i takt med att de växer och blir större.
Eftersom spinal stenos kan förekomma med olika svårighetsgrader varierar behandlingen beroende på hur uttalad förträngningen är. Ju mer tryck som läggs på spinalnerverna, desto allvarligare komplikationer kan uppstå – såsom permanent nervskada och till och med förlust av kroppsfunktioner, exempelvis kontrollen över tarm och blåsa.
Cauda equina-syndromet har fått sitt namn från det område i ryggraden där själva ryggmärgen slutar och nerverna fortsätter nedåt i kanalen som en hästsvans – därav namnet cauda equina.
Den mest akuta och hotfulla formen av spinal stenos uppstår när ländryggens spinalkanal blockeras kraftigt, ofta till följd av en stort brusten mellankotskiva eller en subluxation (ofullständig vrickning) av ett kotsegment. Detta kan komprimera spinalnerverna så kraftigt att de slutar fungera, vilket typiskt innebär förlust av tarm- och blåsfunktion.
Denna form av spinal stenos är en akut medicinsk nödsituation. Om trycket på nerverna inte snabbt avlastas riskerar funktionsförlusten att bli permanent.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online