1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Metakarpalfrakturer: Mönster, behandlingsprinciper och funktionsutfall

Anatomi och epidemiologi

De fem metakarpalerna (MC1–5) utgör handens skeletala ramverk. Metakarpalfrakturer står för cirka 10% av alla frakturer och 30–40% av handfrakturer. Högst incidens hos unga män (slagskador) och äldre (fall).

Frakturmönster per stråle

  • MC1 (Tumme): Bennett-fraktur (intraartikulär bas, 2-delad), Rolando-fraktur (komminuerad intraartikulär), extraartikulär bas, skaft.
  • MC2–3 (Peke/Long): Stabil bas; skaft/halsfrakturer sällsynta; högt krav på stabilitet.
  • MC4–5 (Ring/Liten): Hals/boxarfraktur (MC5 hals, apex volar angulering) vanligast. Basfrakturer (omvänd Bennett).

Klinisk bedömning

  • Deformitet, svullnad, ekchymos.
  • Rotationsfelställning: Fingeröverlapp vid flektion (kritisk bedömning).
  • Neurovaskulära: digitala nerver, FDS/FDP-funktion.
  • Karpometakarpal (CMC) ledstabilitet (särskilt tumme).

Bildgivning

  • PA, lateral, obliqua handvyer.
  • Brewerton-vy (MC hals/huvud).
  • CT: komplexa intraartikulära frakturer (Bennett, Rolando), pre-op planering.

Behandlingsprinciper

Icke-operativa indikationer

  • Ej förskjutna, stabila frakturer.
  • Accepterbar angulering: MC2–3 <10°, MC4 <20°, MC5 <30–40° (apex dorsal), MC1 <15°.
  • Ingen rotationsfelställning.
  • Behandling: gutter-splint (ulnar för MC4–5, radial för MC2–3, tumme spica för MC1) i 3–4 veckor → buddy taping, tidig rörelse.

Operativa indikationer

  • Oacceptabel angulering/rotation ej reducerbar stängt.
  • Öppen fraktur.
  • Intraartikulär step-off >1–2 mm (Bennett, Rolando).
  • Flera metakarpaler frakturerade → instabilitet.
  • Politrauma eller behov av tidig mobilisering.

Fixationsmetoder

  • K-trådar (perkutan): enkla transversala/obliqua frakturer, pediatriska fall.
  • Intramedullär skruv/stav: skaftfrakturer.
  • Platta/skruvar: komminuerade, intraartikulära, rotationskontroll behövs.
  • Extern fixator: allvarlig mjukdelsskada, infection.

Rehabilitering

  • Ödemkontroll: höjning, retrograd massage, Coban-bandage.
  • Tidig skyddad rörelse (dynamisk splintning, relativa rörelsesplintar) för att förebygga adhäser.
  • Sensträck: komposit, place-and-hold, blockeringsövningar.
  • Styrkning vid 6–8 veckor (en gång förenning bekräftad).
  • Anpassade ortoser för sport/arbete återgång.

Komplikationer

  • Fel förening: rotationell (funktionshinder), vinklig (kosmetiskt, extensor lag).
  • Styvhet: adhäser, ledkontraktur – tidig rörelse kritisk.
  • Falsa förening: sällsynt; riskfaktorer: rökning, öppen fraktur, komminuering, otillräcklig fixering.
  • CMC-artros (tumme basfrakturer).
  • Materialirritation (dorsala plattor).

Utfall

Flesta frakturer läker med <10° angulering och ingen rotation → utmärkt funktion. Rotationsfelställning >10° orsakar fingeröverlapp → korrigerande osteotomi ofta behövs. Tidiga rörelseprotokoll optimerar senflytning och funktionsåterhämtning.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online