Rektal blödning kan vara ett symtom på många olika sjukdomar och bör alltid utredas av en läkare. Beroende på hur blödningen yttrar sig kan den komma från olika delar av mag-tarmkanalen och bero på flera olika bakomliggande tillstånd. En allvarlig möjlig orsak är esofagusvaricer, som ofta tyder på levercirros – en farlig och potentiellt livshotande sjukdom som kräver omedelbar vård.
Blod i samband med avföring är ofta det första tecknet på en blödning någonstans i mag-tarmkanalen. Ibland syns blodet direkt i toaletten, ibland framträder avföringen som svart och tjärlik – ett tillstånd som kallas melena. Oavsett hur blödningen ser ut bör du alltid söka medicinsk rådgivning så snart som möjligt.
Lindriga mag-tarmblödningar kan pågå länge utan att märkas, om de inte upptäcks vid exempelvis ett hemokulttest – ett laboratorieprov som påvisar små mängder blod i avföringen. Långvarig, svag blödning kan leda till järnbristsanemi, eftersom den kroniska blodförlusten successivt tömmer kroppens förråd av järn. Vid mer uttalade blödningar blir anemisymtomen tydligare: blekhet, yrsel, andnöd samt trötthet och svaghet.
Är blödningen mycket kraftig kan sjukhusvård bli nödvändig, särskilt om patienten drabbas av chock. Vid hypovolemisk chock har kroppen förlorat cirka 40 procent av sitt blod. Detta är ett akut, livshotande tillstånd som måste behandlas omedelbart med intravenösa vätskor och i vissa fall blodtransfusion.
En blödning kan uppstå på många ställen i mag-tarmkanalen, och orsakerna varierar. Ljust rött blod i avföringen tyder vanligtvis på en blödning nära ändtarmen, ofta orsakad av hemorrojder, men även tarmpolyper eller infektioner kan ligga bakom. Svart, tjärliknande avföring pekar däremot mot en blödning högre upp i systemet – exempelvis från ett sår (ulcus) i matstrupen, magsäcksslemhinnan eller tolvfingertarmen, eller från esofagusvaricer. Esofagusvaricer är utvidgade vener i matstrupen och ett mycket allvarligt fynd som ofta tyder på levercirros.
Esofagusvaricer uppstår när vissa blodkärl i matstrupen vidgas kraftigt, vilket gör dem tunnväggiga och benägna att brista och blöda. Kärlen vidgas som svar på portahypertoni – förhöjt tryck i portådern – som ofta är en följd av cirros och annan leversjukdom. När blodflödet genom levern hindras leds blodet istället genom andra vener i matstrupen, magsäcken, bukväggen och ändtarmen. Dessa kärl har tunna väggar och är inte byggda för högt tryck; de sväller därför och blir sårbara för bristning. Även om de utvidgade och skadade kärlen kan förslutas, är det ofta svårare att behandla den underliggande portahypertonin, eftersom den orsakas av levercirrosen.
Levercirros utvecklas till följd av långvarig, kronisk leversjukdom som så småningom leder till att levervävnad går förlorad. Den skadade vävnaden ersätts av små knutor av regenererande vävnad och fibrös ärrvävnad. Vanliga orsaker till cirros är alkoholmissbruk, hepatit B och C samt progression av fettleversjukdom, men ibland finns ingen identifierbar orsak. En av de vanligaste komplikationerna är ansamling av vätska i buken, så kallad ascites, vilket ökar risken för infektioner.
Cirros är i regel irreversibel när den väl har utvecklats, och de flesta behandlingar syftar till att bromsa sjukdomsförloppet och hantera komplikationerna. Vid mycket avancerad sjukdom är den enda botande behandlingen en levertransplantation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online