Primär determinat: Partielt tryck av O₂ (pO₂)
Hemoglobins O₂-bindning följer en sigmoid dissociationskurva på grund av kooperativ bindning bland dess fyra underenheter.
- Lungor (hög pO₂ ~100 mmHg) – Hb mättad (~97%).
- Vävnader (låg pO₂ ~40 mmHg) – Hb frigör O₂ brant.
Modulerande faktorer (Kurvförskjutningar)
- Bohr-effekt – ↓pH (↑CO₂, laktat) → högerförskjutning → lättare O₂-avlastning.
- Temperatur – ↑Temp → högerförskjutning (arbetande muskel).
- 2,3-BPG – ↑ vid kronisk hypoxi/anemi → högerförskjutning.
- CO₂ – Karbamino-bildning stabiliserar T-tillstånd.
Klinisk relevans
- Pulsoximetri läser SpO₂ (arteriell mättnad); vävnadsl leverans beror på pO₂-gradient, Hb-koncentration, och hjärtutbyte.
- Vänsterförskjutning (fetal Hb, methemoglobin, alkalos) → nedsatt O₂-frigivning.
- Högerförskjutning → förbättrad vävnadsl leverans men lägre arteriell mättnad vid given pO₂.
Kurvans form säkerställer effektiv laddning i lungor och avlastning i vävnader över det fysiologiska pO₂-intervallet.
