Serumnatrium är ett mått på mängden löst natrium i en patients blod. Att fastställa serumnatriumhalten är ett av de standardtester som sjukhus utför innan en patient kopplas till intravenös näring eller läkemedel via dropp. När läkare ska ge patienter saltlösning genom intravenöst dropp behöver de dessutom beräkna hur mycket serumnatriumhalten i blodet kommer att förändras beroende på mängden saltlösning. Detta är en enkel ekvation som tar hänsyn till patientens kroppsvikt, kön samt hur länge patienten står på dropp.
Skriv ner patientens basala serumnatriumhalt. För de flesta vuxna ligger det friska intervallet mellan 135 och 145 milliekvivalenter per liter (meq/L). Värdet kommer från ett blodprov som analyseras på sjukhuset och återfinns i patientens journal om provet har tagits – det är nämligen ett av de rutinmässiga blodproven på sjukhus.
Fastställ hur många milliliter per timme som patienten får av 0,9-procentig saltlösning (0,9 % är den medicinska standarden för intravenösa dropp). Siffran finns troligen angiven på patientens droppschema. Dividera talet med 1 000 och multiplicera därefter resultatet med 154 meq/L, där 154 är konstanten för milliekvivalenter salt i 0,9-procentig saltlösning. Detta ger antalet milliekvivalenter per timme som patienten tillförs. Den algebraiska formeln lyder: (ml/tim) / 1 000 × 154 meq/L = meq/tim.
Dividera meq/tim med 0,5 dividerat med patientens vikt i kilogram för kvinnor, respektive 0,6 dividerat med vikten i kilogram för män. Detta ger ökningen av natriumjoner för varje timme som patienten får saltlösning – alltså den timvisa ökningen av serumnatrium. Algebraiskt uttrycks formeln som meq/tim / (0,5/vikt i kg) för kvinnor och meq/tim / (0,6/vikt i kg) för män.
Multiplicera den timvisa ökningen av serumnatrium med antalet timmar som patienten står på dropp. Resultatet visar hur många milliekvivalenter per liter (meq/L) patientens serumnatriumhalt kommer att stiga efter så många timmars behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online