Sicklecellanemi är en genetisk sjukdom där det normala hemoglobinet ersätts av hemoglobin S. Personer som lever med sjukdomen drabbas av komplikationer när deras röda blodkroppar inte längre kan passera fritt genom blodkärlen. Njurarna är organ fyllda med tunna och ömtåliga blodkärl – när dessa skadas läcker blodkomponenter ut i urinen. Vita blodkroppar i urinen kallas leukocyturi och kan vara ett tecken på sicklecellsjukdomens påverkan på njurarna.
När en genetisk mutation leder till att hemoglobin S bildas istället för normalt hemoglobin antar de röda blodkropparna en annorlunda form. De är inte längre runda, skivformade och flexibla, utan liknar en lie eller halvmåne. Cellerna blir dessutom stelbenta och lätt sönderfallande. På grund av sin stelhet täpper de igen små blodkärl, vilket med tiden orsakar bestående skador på kärlväggarna.
En av de allvarligare komplikationerna är njursjukdom (njursvikt), som uppstår när de allra minsta blodkärlen i njurarna blockeras. Dessa kärl är extremt fina eftersom de ska filtrera bort gifter från kroppen och leda dem ut via urinen. Typiska tecken på njursvikt är att protein, glukos (socker) samt röda och vita blodkroppar utsöndras i urinen. I praktiken spricker de tunna kärlen och släpper ut sitt innehåll direkt i urinen.
Leukocyturi innebär att vita blodkroppar finns i urinen. Hos personer utan njursjukdom kan detta ses vid urinvägsinfektion eller när urinvägarna irriterats på något sätt. Även njursten kan ge upphov till leukocyturi. Vid sicklecellanemi kan leukocyturi uppstå eftersom sjukdomen successivt skadar njurarnas blodkärl. Genom att noga övervaka leukocyturi, tillsammans med andra diagnostiska prover, går det att bedöma hur omfattande njurskadan är hos patienter med sicklecellsjukdom.
Det saknas idag säkra data för att exakt fastställa förekomsten av leukocyturi vid sicklecellanemi. Patienter som får korrekt behandling och hanterar sin sjukdom på ett bra sätt har ofta mycket få symtom. De som däremot inte behandlar sitt tillstånd eller saknar medicinsk uppföljning drabbas av återkommande komplikationer. Det innebär att i princip alla med sicklecellanemi löper risk att utveckla leukocyturi någon gång under sjukdomsförloppet.
Det är alltid klokt att stå under regelbunden medicinsk vård om man har sicklecellanemi – och även om man endast bär på anlaget. En noggrann och kontinuerlig behandling kan förebygga komplikationer som skador på njurar och andra viktiga organ. Med rätt hantering av sjukdomen kan personer med sicklecellanemi leva långa och givande liv med få och sällsynta komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online