Leukocyter, eller vita blodkroppar som de oftast kallas, är en central del av kroppens immunförsvar. Dessa runda, relativt stora celler har – till skillnad från röda blodkroppar – en cellkärna och saknar helt hemoglobin. Det finns fem olika typer av vita blodkroppar, och var och en har en specifik uppgift i kroppens försvar.
Granulocyterna, som känns igen på sina granula i cytoplasman, omfattar neutrofiler, basofiler och eosinofiler. Agranulocyterna, alltså de leukocyter som saknar granula, är lymfocyter och monocyter.
Neutrofiler är den vanligaste typen av granulocyter och utgör mer än hälften av det totala antalet vita blodkroppar. De har extremt kort livslängd och vistas i blodet i endast cirka 12 timmar. Cellerna arbetar intensivt med fagocytos, det vill säga att omsluta och förstöra skräp och patogener. Efter att ha bekämpat en infektion lämnas döda neutrofiler kvar tillsammans med en blandning av vätska och cellrester som kallas var. Neutrofiler är avgörande för hälsan, och en brist på dem betraktas som livshotande.
Basofiler förekommer i betydligt mindre mängder än neutrofiler och utgör mindre än 1 % av de totala vita blodkropparna. De spelar en viktig roll vid frisättningen av histamin som svar på inflammation. De frisätter även det antikoagulerande ämnet heparin. Basofiler återfinns ofta i områden med stor blodvolym, som lungorna och levern, och det är möjligt att heparinet de utsöndrar hjälper till att förhindra att små blodproppar bildas.
Eosinofiler står för 1–3 % av leukocyterna. Även om mycket fortfarande är okänt om dessa celler är det tydligt att de är involverade i kroppens inflammationsrespons. Eosinofiler frisätter kemikalier som kan förstöra patogener. En person mitt i en allergisk reaktion har ett förhöjt antal eosinofiler i blodet, vilket också gäller den som bekämpar en infektion av parasitär natur.
Lymfocyter utgör mellan 25 och 38 % av alla leukocyter och spelar en avgörande roll i kroppens immunförsvar. Det finns två undergrupper: B-lymfocyter och T-lymfocyter. B-lymfocyter bildas i benmärgen, medan T-lymfocyter mognar i thymus, även kallad brässen. Dessa cellers huvudfunktion är att bilda och frisätta antikroppar samt att skydda kroppen mot cancerceller.
Monocyter kan, precis som neutrofiler, utföra fagocytos. De utgör endast 3–8 % av alla vita blodkroppar men är ännu effektivare när det gäller att förstöra patogener. Dessa celler omvandlas till makrofager, som kan lämna blodbanan och ta sig in i kroppens vävnader. Därifrån patrullerar de kroppen och söker efter patogener och skräp att städa upp. Makrofager är vanliga i slemhinnor och under huden, där de snabbt kan bekämpa allt som tränger in i kroppen genom ett litet sår eller en repa. Dessa celler utför dessutom en annan viktig uppgift: de fagocyterar gamla röda blodkroppar och bidrar därmed till att hålla blodet friskt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online