Blodproppar börjar oftast i benen, men kan även bildas på andra ställen i kroppen, till exempel i armarna eller hjärtat. Om en propp lossnar från sin ursprungliga plats kan den vandra med blodströmmen hela vägen till lungorna. Även om många blodproppar inte är livshotande kan de få allvarliga konsekvenser för hälsan om de inte diagnostiseras och behandlas i tid.
Venografi är en något mer komplex och invasiv undersökning, men den kan användas för att upptäcka blodproppar och blockeringar orsakade av proppar var som helst i armar och ben. Under undersökningen förs en kateter in i en ven i foten eller vristen, varefter ett kontrastmedel injiceras som gör blodkärlen tydligt synliga innan röntgenbilderna tas.
Ultraljud är en icke-invasiv metod som är särskilt träffsäker för att diagnostisera blodproppar bakom knäet eller i låret, men mindre tillförlitlig i områdena under knävecket. Vid undersökningen används en apparat som kallas ultraljudsgivare (transducer) och som avger höga ljudvågor riktade mot den ven där propp misstänks. Vågorna reflekteras tillbaka till apparaten och omvandlas till en rörlig bild på skärmen.
Eftersom MRT (magnetresonans) är en kostsam undersökning reserveras den oftast för patienter med särskilda förutsättningar, till exempel gravida kvinnor eller personer vars njurar inte tål det kontrastmedel som används vid andra tester. Under undersökningen används kraftiga magnetfält och radiovågor för att skapa detaljerade bilder av specifika delar av kroppen, vilket hjälper till att upptäcka blodproppar i dessa områden.
Blodprov används ofta för patienter som haft problem med blodproppar fler än en gång eller som har ärftlig belastning i familjen. Testerna hjälper till att hitta genetiska avvikelser i blodet som kan ligga bakom en ökad benägenhet att bilda proppar – något som i så fall kan kräva livslång behandling med blodförtunnande läkemedel.
Denna undersökning betraktas som en sista utväg och används när andra tester misslyckats med att påvisa blodproppar, eftersom ingreppet medför betydande risker. Metoden har dock visat sig mycket träffsäker för att upptäcka blodproppar i lungorna. Den utförs genom att en kateter förs in i ett stort blodkärl, oftast i ljumsken, och sedan träs vidare genom hjärtat ut i lungartärerna. Kontrastmedel injiceras via katetern, och röntgenbilder tas medan kontrasten passerar artärerna ut i lungorna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online