Blod ska normalt koagulera för att stoppa blödningar, antingen på hudens yta eller inuti skadade blodkärl. Hos vissa personer koagulerar dock blodet inuti vener och artärer, vilket kan orsaka allvarliga medicinska tillstånd och till och med dödsfall. Blodproppar kan uppstå av flera olika skäl och är ofta ett engångsfenomen, men vissa personer har en blodkoagulationsrubbning som gör dem mer benägna att drabbas av upprepade blodproppar och som ökar risken för hjärtinfarkt eller stroke.
De tidiga symtomen på en blodkoagulationsrubbning liknar ofta symtomen vid en enskild blodpropp. Inuti kroppen flyter blod som lätt koagulerar långsammare än det ska. Detta hämmade blodflöde leder till att huden ser onaturligt blek ut, eller till och med blåaktig, i de områden där cirkulationen är nedsatt. Huden i området kan också bli kliande. Den drabbade kan dessutom uppleva smärta och svullnad, särskilt i ansiktet och buken.
Om rubbningen inte diagnostiseras utifrån de tidiga symtomen fortsätter sjukdomen att utvecklas mot betydligt allvarligare besvär. En person med blodkoagulationsproblem kan märka att tandköttet blöder kraftigt. Personen börjar lätt få blåmärken och kan drabbas av andnöd. Med tiden kan allvarliga tillstånd som kallbrand, gulsot och bensår utvecklas. När symtomen har nått detta stadium är det troligt att en läkare ser sambandet och beställer tester för att utreda eventuell blodkoagulationsrubbning.
En läkare genomför vanligtvis flera olika undersökningar om en blodkoagulationsrubbning misstänks. Det första steget är oftast ett blodprov som kontrollerar hur blodet koagulerar. Om provet visar på ett koagulationsproblem görs ytterligare undersökningar för att leta efter blodproppar som redan har bildats i kroppen. Sådana undersökningar kan inkludera ultraljud, röntgen, magnetkameraundersökning (MRI) och andra former av bilddiagnostik.
Det finns många orsaker till blodkoagulationsrubbningar. Vissa rubbningar är genetiska, vilket innebär att personen varken har någon kontroll över sjukdomen eller själv bidragit till problemet. Andra former utvecklas på grund av livsstilsvanor eller andra sjukdomar. En person som röker löper exempelvis hög risk att drabbas, liksom en person som är kraftigt överviktig. Även personer som vårdats på sjukhus under långa perioder, och därför varit stillasittande under lång tid, löper förhöjd risk att utveckla en blodkoagulationsrubbning.
En person som fått diagnosen blodkoagulationsrubbning efter att ha uppvisat flera av sjukdomens tecken och symtom får en individuell behandlingsplan. Planen innefattar oftast behandling med blodförtunnande läkemedel som hindrar blodet från att koagulera i vener och artärer, vilket annars kan leda till hjärtinfarkt eller stroke. Dessutom är det viktigt att personen lär sig känna igen de tidiga tecknen på att en blodpropp håller på att bildas, så att den kan åtgärdas i tid innan den blir farlig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online