Alla människors röda blodkroppar (eng. RBC – Red Blood Cells) bär på strukturer som kallas antigener. Dessa utgör grunden för blodgruppsbestämning och korsmatchning inför blodtransfusioner. Om ett främmande antigen kommer in i kroppen – oftast via en tidigare graviditet eller en blodtransfusion – kan immunförsvaret börja bilda antikroppar mot dessa främmande antigener. Det kan i sin tur leda till potentiellt allvarliga reaktioner vid senare kontakt med samma blodtyp.
När läkare misstänker att sådana främmande antikroppar finns i blodet utförs ett test för identifiering av RBC-antikroppar, även känt som ett utvidgat indirekt Coombs-test. Testet kartlägger exakt vilka antikroppar som finns och hjälper vårdpersonalen att välja säkra blodprodukter. Nedan går vi igenom de vanligaste situationerna då testet används.
Under varje graviditet utförs ett indirekt antiglobulintest (IAT), ofta kallat antikroppspåvisning, för att avgöra om den gravida har utvecklat några RBC-antikroppar. Om resultatet är positivt följs det upp med ett mer detaljerat test för identifiering av RBC-antikroppar.
Syftet är att avgöra om de befintliga antikropparna kan orsaka en transfusionsreaktion hos mamman eller skada fostret – till exempel genom att bryta ner fostrets röda blodkroppar och orsaka hemolytisk sjukdom hos nyfödda (HDN). Detta är särskilt viktigt vid graviditeter där modern är Rh-negativ och barnet kan vara Rh-positivt.
Om en transfusionsreaktion misstänks efter en blodtransfusion utförs alltid ett test för identifiering av RBC-antikroppar. Sådana reaktioner kan uppstå så tidigt som under själva transfusionen eller så sent som en till fyra veckor efteråt, och svårighetsgraden varierar från lindrig till livshotande.
De vanligaste symtomen på en transfusionsreaktion är frossa, klåda, smärta och yrsel. Allvarliga reaktioner kan skada njurar, lever och hjärta och måste därför upptäckas och behandlas omedelbart. Antikroppsanalysen hjälper till att fastställa orsaken och styra fortsatt behandling.
Vid autoimmun hemolytisk anemi förväxlar immunförsvaret kroppens egna röda blodkroppar med främmande ämnen och attackerar dem. Det leder till en brist på funktionella röda blodkroppar och ofta till kraftig trötthet, blekhet och gulsot.
Svåra fall av sjukdomen kräver återkommande blodtransfusioner. För att hitta kompatibla donatorblod krävs då noggrant utförda tester för identifiering av RBC-antikroppar, eftersom patientens egna antikroppar annars kan reagera mot det transfunderade blodet.
Vid hemolytisk sjukdom hos nyfödda angrips den nyföddas röda blodkroppar av moderns antikroppar redan under graviditeten. Orsaken är en oförenlighet mellan moderns blod och barnets blod, oftast rörande Rh-faktorn eller ABO-blodgrupperna.
När risken för HDN misstänks genomgår modern ett test för identifiering av RBC-antikroppar för att avgöra vilka antikroppar som kan utgöra ett hot mot barnet. Modern kan sedan behandlas med terapeutiska antikroppar, bland annat anti-D-immunglobulin, för att neutralisera risken för en negativ reaktion och skydda både nuvarande och kommande graviditeter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online