Det medicinska namnet på ett lågt antal blodplättar är trombocytopeni. Tillståndet kan bero på att benmärgen producerar för få nya blodplättar, eller på att befintliga blodplättar bryts ner snabbare än kroppen hinner ersätta dem. Orsakerna kan vara ärftliga, utlösas av läkemedel eller gifter, eller bero på en underliggande sjukdom eller störning i immunsystemet.
Vanliga symtom är att man lätt får blåmärken, blödande tandkött, återkommande näsblod, blod i urinen eller avföringen samt kraftiga och långvariga blödningar vid skador. Ett typiskt tecken är även petekier – små rödvioletta prickar på huden som liknar utslag.
Benmärgen har till uppgift att producera blodplättar. Sjukdomar som påverkar benmärgen kan därför leda till lägre produktion av nya blodplättar. Exempel på sådana tillstånd är leukemi, vissa former av anemi (blodbrist) och virusinfektioner som hiv. Vissa cancerformer kan också ligga bakom, liksom överdriven alkoholkonsumtion och behandling med kemoterapi.
Vissa tillstånd gör att blodplättar förstörs fortare än kroppen hinner bilda nya. Vid idiopatisk trombocytopenisk purpura (ITP) attackerar immunsystemet felaktigt kroppens egna blodplättar. Andra autoimmuna sjukdomar, exempelvis reumatoid artrit eller lupus, kan också ligga bakom.
Två mer sällsynta men allvarliga tillstånd är:
Ett flertal läkemedel kan få immunsystemet att misstolka och förstöra blodplättar. Det gäller bland annat heparin, sulfonamidbaserade antibiotika, kinidin, kinin, vätskedrivande läkemedel (diuretika), epilepsiläkemedel, vissa diabetesläkemedel i tablettform samt rifampicin. Särskild uppmärksamhet krävs vid behandling med heparin, eftersom risken för livshotande blodpropp då är förhöjd.
Vid lindrig trombocytopeni kan tillståndet vara helt utan symtom. Ofta upptäcks det istället i samband med ett rutinmässigt blodprov som visar ett lågt blodplättsvärde, trots att inga besvär märks. Har du en sjukdom eller tar du läkemedel som ökar risken för trombocytopeni kan läkaren vilja följa dina värden noggrant över tid. Innan någon behandling sätts in bör den bakomliggande orsaken alltid klarläggas.
Behandlingen anpassas efter orsaken och svårighetsgraden. Vanligtvis används läkemedel som hindrar antikroppar från att angripa blodplättarna, exempelvis kortikosteroider. Hjälper inte det kan immunhämmande läkemedel som cyklofosfamid eller azatioprin prövas. Vid kronisk idiopatisk trombocytopenisk purpura kan det i vissa fall bli nödvändigt att operera bort milten. Vid kraftiga blödningar ges blodtransfusioner eller koncentrat av blodplättar för att ersätta det förlorade blodet.
Vid svår trombocytopeni finns en risk för inre blödningar i mag-tarmkanalen eller hjärnan. Även om dessa komplikationer är ovanliga kan de vara livshotande och kräver akut vård. Vid hemolytiskt uremiskt syndrom kan njurskadan bli permanent, vilket i så fall innebär att livslång dialysbehandling kan bli nödvändig.
Kontakta alltid vården om du upplever oförklarliga blåmärken, längre näsblod, blödande tandkött eller små röda prickar på huden, så att rätt undersökning och behandling kan sättas in i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online