Borrelia, som i USA kallas Lymes sjukdom, fick sitt namn efter staden Lyme i Connecticut – den plats där amerikanska forskare först identifierade sjukdomen. Men historien bakom namnet, och sjukdomen själv, är betydligt längre än så.
Borrelia överförs till människor genom fästingbett som bär på bakterien Borrelia burgdorferi. I områden där fästingar är talrika kan mer än hälften vara bärare av bakterien. Fästingar livnär sig inte bara på människor utan även på möss, fåglar, katter, hundar och hästar, och kan därför sprida sjukdomen till andra djur också. De ligger på lur efter varmblodiga värddjur i låg vegetation, högt gräs och skogiga områden. I Sverige och övriga Europa är det framför allt den vanliga fästingen (Ixodes ricinus) som sprider infektionen.
Sjukdomen dök upp på allmänhetens radar 1975, när Polly Murray, bosatt i den lilla kuststaden Lyme i Connecticut, vände sig till läkare med symtom som drabbat hela hennes familj. Lokala läkare avfärdade henne till en början och trodde att hon inbillade sig saker. Men Murray gav inte upp, och till slut började forskare vid Yale University i New Haven undersöka hennes fall. De fann fler än 51 fall i området av vad de först trodde var en form av barnreumatism. År 1977 ändrade Yales doktor Allen Steere namnet till "Lyme arthritis" (Lyme-artrit), och 1979 bytte sjukdomen namn igen – denna gång till "Lyme disease", på svenska Lymes sjukdom eller helt enkelt borrelia.
Även om sjukdomen förknippas med Lyme i Connecticut går dess rötter mycket längre tillbaka i tiden. Det första dokumenterade fallet beskrevs redan 1883 i Breslau (dagens Wrocław i Polen), där läkaren Alfred Buchwald behandlade en hudsjukdom med alla kännetecken på borrelia. År 1909 presenterade den svenske läkaren Arvid Afzelius en uppsats vid Svenska Dermatologiska Sällskapet om de karakteristiska ringformade hudutslag han observerat, vilka han ansåg bero på fästingbett. Det första kända fallet i USA tros ha inträffat 1970, när läkaren Rudolph Scrimenti i Wisconsin dokumenterade sin behandling av en jägare som blivit biten av en fästing.
Det mest talande symtomet på borrelia är erytema migrans – det ringformade utslag som liknar ett tjuröga och uppträder på smittstället. Utslaget drabbar upp till 80 procent av alla som insjuknar. Andra symtom är feber, frossa, trötthet, värk i kroppen, huvudvärk, svår ledsmärta samt neurologiska problem som hjärnhinneinflammation eller Bells pares (ansiktsförlamning). Minnesproblem och koncentrationssvårigheter kan även uppstå i senare skeden av sjukdomen.
Behandlingen består oftast av en 14–21 dagar lång kur med antibiotika i tablettform. Har sjukdomen hunnit gå långt kan patienten dock ibland behöva intravenös antibiotikabehandling.
Lyme i Connecticut är en mycket liten ort: vid folkräkningen år 2000 hade staden endast 2 016 invånare. Maj är dessutom officiell borreliamedvetenhetsmånad i Connecticut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online