Utöver blodtypning finns flera kraftfulla tekniker som polis och rättsväsende använder för att identifiera gärningspersoner. Här presenteras två av de mest etablerade metoderna.
DNA-profilering är en teknik som används för att identifiera en person genom analys av dennes DNA. DNA är en molekyl som finns i alla celler i kroppen och är unik för varje individ – med undantag för enäggstvillingar.
Genom att jämföra DNA från en misstänkt person med biologiskt material som påträffats på en brottsplats – exempelvis blod, saliv eller hårstrån – kan rättsvårdande myndigheter avgöra om personen varit närvarande på platsen. Metoden introducerades under 1980-talet och har sedan dess blivit ett av de mest tillförlitliga verktygen inom modern brottsutredning.
Fingeravtrycksanalys, även kallad daktyloskopi, är en teknik som används för att identifiera personer utifrån deras unika fingeravtryck. Mönstret av veck och ådror på fingertopparna bildas redan före födseln och förändras inte under livet.
Eftersom fingeravtryck är unika för varje individ kan de användas för att identifiera en person även om denne har ändrat sitt utseende. Metoden har använts för att spåra brottslingar i över hundra år och är fortfarande ett värdefullt verktyg inom dagens polisarbete, numera ofta i kombination med digitala fingeravtrycksdatabaser som AFIS.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online