En legitimerad praktisk sjuksköterska (LPN) har en viktig men avgränsad roll när det gäller blodtransfusioner. Arbetsuppgifterna varierar beroende på landets regelverk och den enskilda vårdgivarens riktlinjer, men i många fall får LPN:n delta i processen under överinseende av en legitimerad sjuksköterska (RN) eller läkare.
1. Identifiering av patienten och kontroll av kontraindikationer: LPN:n verifierar patientens identitet noggrant och går igenom journalen för att säkerställa att det inte finns några kontraindikationer för transfusion, såsom tidigare transfusionsreaktioner eller allergier.
2. Förberedelse av patienten: Detta innebär att anlägga eller kontrollera en intravenös nål (IV) samt att ta ut basala vitala tecken – blodtryck, puls, andningsfrekvens och temperatur – som utgångspunkt för övervakningen under transfusionen.
3. Administration och dokumentation: LPN:n administrerar blodtransfusionen enligt läkarens ordination, övervakar patienten kontinuerligt för att upptäcka eventuella biverkningar eller transfusionsreaktioner, och dokumenterar hela förfarandet i patientjournalen.
Patientsäkerheten är avgörande vid blodtransfusioner. Tidiga tecken på en transfusionsreaktion kan vara feber, frossa, utslag, ryggvärk eller andningssvårigheter. Om en reaktion misstänks ska transfusionen omedelbart avbrytas och ansvarig sjuksköterska eller läkare informeras. Eftersom LPN:n i många jurisdiktioner inte får initiera blodtransfusioner på egen hand är samarbete med RN och läkare en central del av rollen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online