Onormalt EKG vid inferior infarkt kännetecknas av ST-höjning i avledningarna II, III och aVF, tillsammans med så kallade recipriska förändringar – det vill säga ST-sänkning – i avledningarna I och aVL.
En inferior infarkt är en hjärtinfarkt som drabbar hjärtats undervägg. Den orsakas oftast av en blockering (ocklusion) i höger kransartär (RCA), men kan ibland bero på att vänster cirkumflexartär (LCX) täpps till. Området som försörjs av det blockerade kärl förlorar syre, vilket leder till skada på hjärtmuskeln.
Dessa tre avledningar registrerar den elektriska aktiviteten från hjärtats undersida. En ST-höjning i samtliga tre är ett typiskt tecken på akut skada av hjärtmuskeln i detta område och utgör grunden för diagnosen STEMI (infarkt med ST-höjning).
Avledningarna I och aVL ligger elektriskt "mittemot" hjärtats undervägg. ST-sänkningen som ses här är en spegelbild av ST-höjningen i II, III och aVF. Förekomsten av dessa recipriska förändringar stärker diagnosen inferior infarkt och hjälper till att skilja den från andra tillstånd, exempelvis perikardit.
Inferior infarkt kan åtföljas av klassiska symtom som tryck över bröstet, smärta som strålar ut i armen eller käken, illamående, svettning och andnöd. Eftersom infarkten ofta involverar höger kammare eller hjärtats retledningssystem kan den även ge upphov till långsam puls (bradykardi), lågt blodtryck och rytmrubbningar. Det gör att snabb medicinsk bedömning, EKG-uppföljning och akut behandling – exempelvis revaskularisering via ballongvidgning – är avgörande för prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online