En fullständig blodstatus omfattar analyser av röda blodkroppar (erytrocyter), trombocyter och vita blodkroppar (leukocyter). Antalet vita blodkroppar anger det totala antalet vita celler i ett blodprov, medan den så kallade differentialräkningen visar procentandelen av varje typ av vit blodkropp.
Enligt en gammal konvention – som härstammar från tiden före datoriserade laboratoriesvar – rapporterades alltid vita blodkroppar och differentialräkning i samma ordning, från vänster till höger: totalt antal vita blodkroppar, stavar (omogna neutrofiler), neutrofiler, eosinofiler, basofiler, lymfocyter och monocyter. Detta är grunden för begreppet "förskjutning åt vänster".
Procentandelarna i differentialräkningen (andel av varje celltyp) ska tillsammans summera till 100 %. Du kan räkna ut det faktiska antalet av varje typ av vit blodkropp utifrån dess procentandel. Om ditt totala antal vita blodkroppar exempelvis är 8 000, stavarna 3 % och neutrofilerna 50 %, blir det totala antalet stavar 240 (3 % av 8 000) och antalet neutrofiler 4 000 (50 % av 8 000).
De tre första värdena från vänster (totalt antal vita blodkroppar, stavar och neutrofiler) är särskilt viktiga. Vid en akut infektion ökar det totala antalet vita blodkroppar, och även antalet stavar och neutrofiler stiger. Detta skapar en procentuell förskjutning, eftersom andelarna stavar och neutrofiler ökar måste andelarna för de övriga celltyperna minska. Detta utgör den klassiska "förskjutningen åt vänster".
Antalet vita blodkroppar varierar eftersom de ingår i kroppens immunförsvar. En del celler ligger vilande i mjälten och annan lymfatisk vävnad tills de aktiveras som en del av kroppens försvarssystem, vilket höjer antalet i blodet. Dessutom stimulerar en infektion benmärgen att producera fler vita blodkroppar. Normalvärdet ligger hos de flesta människor mellan 5 000 och 10 000 per mikroliter blod, men en akut infektion (till exempel blindtarmsinflammation) kan höja talet till 15 000 eller mer. Ett mycket högt värde kan också tyda på leukemi.
Stavar är omogna neutrofiler, som ibland även kallas "stabkärniga celler" – namnet kommer från tyskans "Stab", som betyder pinne eller stav. Enligt Davis's Comprehensive Handbook of Laboratory and Diagnostic Tests är de flesta neutrofiler mogna och utgör 50–62 % av det totala antalet vita blodkroppar, medan andelen stavar normalt är låg (3–6 %). Mogna neutrofiler har en segmenterad cellkärna, medan stavarna ännu inte hunnit mogna och därför har en stavliknande kärnform.
När en infektion uppstår börjar benmärgen snabbt producera neutrofiler, eftersom de utgör kroppens främsta försvar mot bakteriella infektioner. När stora mängder neutrofiler släpps ut i blodbanan ökar samtidigt andelen omogna stavar. En förhöjd andel stavar är därför den viktigaste enskilda indikatorn på en förskjutning åt vänster. Vid en akut infektion kan exempelvis antalet vita blodkroppar stiga till 15 000, andelen stavar till 10 % och andelen neutrofiler till 65 % (de övriga cellerna utgör då tillsammans 25 %).
En förskjutning åt vänster i blodstatusen är alltså ett tecken på att kroppen aktivt bekämpar en infektion, oftast en akut bakteriell sådan. Genom att studera både det totala antalet vita blodkroppar och fördelningen mellan de olika celltyperna får läkaren värdefull ledning vid diagnos och uppföljning av sjukdomsförloppet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online