Kryokonservering är en metod där celler eller vävnader frys in vid extremt låga temperaturer, vanligtvis -196 °C eller lägre, för att bevaras för framtida användning. Navelsträngsblodbanker förlitar sig på denna teknik för att kunna lagra navelblod på ett säkert sätt, så att stamcellerna behåller sin funktion fram till dess att de eventuellt behövs för en transplantation.
Kryokonserveringen inleds med att blodet kyls ned långsamt på ett kontrollerat sätt. Detta är avgörande för att undvika att cellerna skadas av isbildning eller snabba temperatursvängningar.
Därefter blandas blodet med ett så kallat kryoprotektivt medel – ett ämne som skyddar cellerna mot skador både under själva frysningen och vid den senare upptiningen. Blodet placeras sedan i en specialbehållare som kyls ned i jämn och exakt kontrollerad takt tills önskad temperatur har uppnåtts.
När blodet har nått rätt temperatur förvaras det i flytande kväve vid -196 °C eller lägre. Vid denna extremt låga temperatur är cellernas aktivitet nästan helt stoppad, vilket gör att de kan lagras i många år utan någon betydande försämring av sin livskraft eller funktionsförmåga.
När navelblodet behövs för en transplantation tas provet ur förvaringen och tinas snabbt för att minimera risken för cellsprickor och andra skador. Efter upptiningen tvättas blodet noggrant för att avlägsna det kryoprotektiva medlet. Därefter är navelblodet redo att transfunderas till patienten, ofta via en intravenös infusion, liknande en vanlig blodtransfusion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online