Borrelia är en fästingburen sjukdom som kan ge en rad olika symtom. Sjukdomen kan påverka flera delar av kroppen, och inte alla som smittas upplever samma besvär. Personer som bor eller tillbringar mycket tid i tätbevuxna skogsområden, där fästingarna är som vanligast, löper störst risk att bli infekterade. I den här artikeln går vi igenom vad borrelia är, hur smittan överförs, vilka symtom du bör känna igen samt hur sjukdomen behandlas och förebyggs.
Borrelia orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi, som främst förs över genom bett från svartbenta fästingar (rådjursfästingar). Dessa fästingar är leddjur som varierar i storlek från ungefär lika små som ett sesamfrö till betydligt större efter att de sugit blod. I USA betraktas borrelia som den vanligaste leddjursburna sjukdomen. Av alla fästingarter är den svartbenta fästingen den enda som är känd för att sprida just borrelia. I Sverige och övriga Europa är det istället den vanliga fästingen (Ixodes ricinus) som är huvudbäraren av borreliabakterierna.
Fästingar lever på blodet från djur, däribland människor. Som unga suger svartbenta fästingar på små djur som möss och ekorrar, som bär på borreliabakterierna. Fästingarna sprider sedan bakterierna vidare till andra djur, exempelvis rådjur och hundar. När en människa blir biten av en infekterad fästing finns det risk att insjukna i borrelia.
Fästingen kan sitta kvar och suga länge – ofta upp till 48 timmar – tills den svällt upp sig med blod till många gånger sin normala storlek. Ju längre fästingen hänger kvar på huden, desto högre blir risken att bakterierna hinner överföras. Att snabbt upptäcka och ta bort fästingen minskar därför risken för smitta avsevärt.
Det första tecknet på en borreliainfektion är ofta ett utslag, vanligtvis på platsen där bettet skedde. Utslaget har ett karakteristiskt ringformat utseende, med en rodnad kant runt ett ljusare hudområde och en prick i mitten – mittpricken motsvarar ofta själva bettstället. Andra typiska symtom är feber, frossa och huvudvärk.
Om borrelia lämnas obehandlad kan infektionen spridas i kroppen och orsaka svullna leder, oftast i knäna. I allvarliga fall kan hjärnhinneinflammation (meningit) utvecklas. Kontakta alltid vården om du misstänker att du fått borrelia.
Borrelia i tidigt stadium behandlas vanligtvis med antibiotika, till exempel dokicyklin, amoxicillin eller cefuroxim. Vid mer utvecklad infektion kan läkaren rekommendera intravenös (IV) antibiotikabehandling. I vissa fall har biverkningar som diarré och gallsten rapporterats hos patienter som får IV-behandling.
Ett alternativt preparat som heter bismacine har använts av vissa alternativa behandlare, men detta rekommenderas inte. Bismacine innehåller metallen vismut, vilket kan orsaka njursvikt. Rådgör alltid med din läkare innan du påbörjar någon form av behandling.
Om du vistas i områden där fästingar är vanliga är det viktigast att skydda huden. Bär långärmade kläder och undvik shorts vid vandring eller camping. Eftersom fästingar ofta fastnar på hundar är det klokt att hålla hunden kopplad i skogslandskap och kontrollera pälsen efter promenaden.
Använd gärna insektsmedel som innehåller ämnet DEET för att hålla fästingarna borta. Gå dessutom regelbundet igenom hela kroppen efter utomhusaktiviteter – ju tidigare du upptäcker och tar bort en fästing, desto mindre är risken att du drabbas av borrelia. Ta bort fästingen med fästingplockare eller pincett så nära huden som möjligt och dra rakt upp utan att klämma ihop den.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online