Borrelia är en fästingburen sjukdom som kräver snabb behandling för att allvarliga komplikationer – som ledvärk, nervskador (neuropati) och hjärtrytmrubbningar – ska kunna undvikas. Har du blivit biten av en fästing bör du noggrant hålla utkik efter symtom eller kontakta din läkare för att göra ett borreliatest. Beroende på ditt hälsotillstånd kan läkaren dessutom välja att påbörja förebyggande (profylaktisk) antibiotikabehandling redan medan provsvar väntas.
Här får du veta mer om hur testningen för borrelia går till, steg för steg.
Testningen sker i första hand via ett blodprov som avgör om kroppen har bildat antikroppar mot borrelia. Tänk på att det tar mellan två och sex veckor efter smittotillfället innan antikropparna hunnit utvecklas och blir synliga i blodet.
Det första blodprovet är antingen ett så kallat ELISA-test (Enzyme Linked Immuno Sorbent Assay) eller ett IFA-test (immunofluorescens). Båda metoderna är mycket känsliga för de antikroppar som förekommer vid borreliainfektion.
Vid positivt svar från ELISA- eller IFA-testet görs normalt ett uppföljande blodprov som kallas Western blot (Western immunoblot). Det är nämligen möjligt att få falskt positiva resultat från det första testet. Diagnosen anses bekräftad först när även Western blot-testet visar positivt svar.
Om det första blodprovet togs inom två till sex veckor efter bettet och visade negativt resultat, planeras ofta ett nytt prov cirka tre månader senare. Det beror på att ett tidigt prov ibland kan visa negativt svar helt enkelt för att antikropparna ännu inte hunnit bildas.
För att bekräfta diagnosen kronisk borreliaartrit kan vätska behöva tas från en inflammerad led för PCR-analys (polymeraskedjereaktion). Testet påvisar bakteriens DNA och används därmed för att identifiera borreliainfektion i leden.
Har ditt barn fått ett fästingbett bör du noga kontrollera om tecken på borrelia uppstår. Ett tidigt och tydligt symtom är ett ringformat utslag, så kallat erytema migrans, som liknar ett tjursöga kring bettstället. Om blodprov behövs avgör barnets barnläkare efter en fullständig kroppsundersökning.
Om du efter ett fästingbett drabbas av svåra huvudvärk eller andra neurologiska symtom kan det bli nödvändigt att testa ryggmärgsvätskan (spinalvätskan) för att påvisa borreliaantikroppar. Det görs genom en lumbalpunktion och hjälper läkaren att upptäcka om infektionen spridit sig till nervsystemet.
I Sverige är borrelia den vanligaste fästingburna sjukdomen, och risken är störst under den varma årstiden från vår till höst. Ta alltid bort fästingen så snabbt som möjligt med fästingplockare eller pincett, och följ upp bettet under flera veckor. Kontakta vården om du får utslag, feber, huvudvärk, ledvärk eller trötthet efter ett fästingbett – ju tidigare borrelia upptäcks och behandlas, desto bättre är prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online