Nej, inte alla fästingar bär på borrelia. Endast vissa fästingarter kan överföra bakterien som orsakar sjukdomen, och även inom dessa arter är det bara en liten andel av fästingarna som faktiskt är infekterade. Risken att bli smittad efter ett fästingbett är alltså betydligt lägre än många tror.
I USA är de fästingar som oftast förknippas med borrelia den svartbenta fästingen (Ixodes scapularis) i landets östra delar och den västliga svartbenta fästingen (Ixodes pacificus) i de västra delarna. Andra arter som kan överföra borreliabakterien är ensamstjärnefästingen (Amblyomma americanum) och amerikansk hundfästing (Dermacentor variabilis).
I Sverige och övriga Europa är det framför allt den vanliga fästingen (Ixodes ricinus) som sprider borrelia. Även här gäller dock att bara en mindre del av fästingpopulationen bär på bakterien, vilket varierar beroende på region och årstid.
Det är viktigt att komma ihåg att inte alla bett från en infekterad fästing leder till borrelia. Sannolikheten att insjukna beror på flera faktorer, exempelvis fästingens art, hur länge fästingen har suttit kvar i huden samt individens immunförsvar.
Ju längre en infekterad fästing får suga, desto större är risken att bakterien överförs. Därför är det klokt att kontrollera kroppen efter vistelse utomhus i gräs eller skog och ta bort fästingen så snabbt som möjligt med en fästingplockare eller pincett. Håll sedan utkik efter symptom som rodnande hudring runt bettstället, feber eller huvudvärk – tecken som kan tyda på borrelia och bör utredas av vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online