Borrelia är en infektionssjukdom som orsakas av bakterier som överförs till människan genom ett fästingbett. Hos vissa drabbade uppstår en ovanlig hudkomplikation som kallas borrelialymfocytom (även kallat lymfocytoma cutis). Detta tillstånd betraktas inte som en sjukdom i sig, utan som ett sekundärt syndrom som utvecklas till följd av den underliggande borreliainfektionen.
Borrelia orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi, som sprids via fästingbett. Olika stammar av bakterien förekommer i olika delar av världen, vilket innebär att symtombilden kan variera något beroende på var smittan har skett.
Det klassiska tecknet på borrelia är en röd, ringformig hudrodnad som gradvis breder ut sig utåt på huden. I sjukdomens andra fas sprider sig bakterierna vidare i kroppen och infektionen kan nå andra organsystem. Detta kan ge upphov till utslag, muskel- eller ledvärk, yrsel eller hjärnhinneinflammation. Borrelia kan även orsaka kroniska nervskador om den inte behandlas i tid.
Eftersom typen av bakterier som fästingar bär på skiljer sig mellan olika regioner kan de sekundära symtomen vid borrelia också variera. I Europa kan borrelialymfocytom uppträda under sjukdomens andra, systemiska fas när bakterierna sprids genom kroppen.
Lymfocytom har aldrig rapporterats i Nordamerika. Varför europeisk borrelia kan ge upphov till lymfocytom medan infektioner från andra regioner inte gör det är fortfarande okänt för forskningen.
Borrelialymfocytom kännetecknas av en ensam knuta som vanligtvis mäter mellan 1 och 3 centimeter. Knutan kan vara fast och ha en röd, lila eller helt ofärgad kulör. Knutor vid borrelialymfocytom bildas oftast i områden med lägre hudtemperatur, exempelvis öronsnibbar, bröstvårtor, näsa och pung. Själva knutan är i regel ofarlig.
Lymfocytom uppstår när lymfocyter, en typ av vita blodkroppar, rekryteras till ett hudområde som svar på infektionen. Andra inflammatoriska celler kan följa efter, vilket bildar den knuta som är karaktäristisk för borrelialymfocytom. Tillståndet är varken smärtsamt eller farligt utan representerar ett normalt immunförsvarssvar på borreliainfektionen.
Både borrelia och tillhörande lymfocytom diagnostiseras av en läkare eller hudläkare. Läkaren utför en fysisk undersökning av hudutslagen och beställer ett blodprov för att bekräfta diagnosen borrelia. Den fysiska undersökningen visar även om patienten har borrelialymfocytom.
Både borrelia och lymfocytom behandlas med en kur antibiotika för att döda bakterieinfektionen. Antibiotikakurer på två till tre veckor rekommenderas oftast, även detta kan variera beroende på sjukdomens svårighetsgrad och läkarens kliniska bedömning. Att upptäcka borrelia och lymfocytom tidigt är viktigt för att förhindra kroniska skador på nervsystemet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online