Separationsångest klassificerades som en egen diagnos i början av 1990-talet och ansågs då främst drabba barn, medan vuxna sällan uppmärksammades. I realiteten är dock symtomen hos vuxna mycket lika de som barn med samma störning uppvisar. Skillnaden mellan en vuxen som lider av fullbordad separationsångest och en person som endast har lindriga besvär avgörs utifrån klassifikationen i DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders). En vuxen som uppvisar tecken på separationsångest kan alltså antingen ha själva diagnosen eller visa effekter som sammanfaller med den.
Beteenden som hänger samman med separationsångest och som negativt påverkar en persons vardag är vanliga hos drabbade vuxna. Ett tydligt tecken är kraftig oro eller ångest när personen skiljs från sitt hem eller från någon hen har en stark känslomässig anknytning till. Oro, rädsla och vägran att gå och lägga sig eller sova är andra vanliga symtom. Svårighetsgraden kan variera allt ifrån milda till extremt påfrestande besvär, beroende på hur allvarlig individens ångest är.
Att en vuxen med separationsångest inte längre klarar av sina dagliga åtaganden är ett starkt och ofta långvarigt symtom. Att exempelvis ta sig till jobbet kan kännas som en för stor risk, vilket leder till att personen stannar hemma hos den person hen är emotionellt knuten till. Den nedstämdhet och dämpade sinnesstämning som ofta följer med problemet gör dessutom att intresset för vardagliga rutiner minskar, vilket kan leda till att individen gradvis isolerar sig i hemmet.
I samband med en verklig separation kan personer som lider av denna form av ångest drabbas av akuta fysiska reaktioner. Vanliga symtom är huvudvärk, ont i magen, kräkningar och illamående. Dessa fysiska besvär kan dessutom uppstå redan innan separationen sker – enbart genom föreställningen om det fruktade skeendet. I kombination med tecken på depression kan den drabbade även känna sig trött och orkeslös. Hur kraftiga symtomen blir beror på hur separationsångesten utvecklats hos den enskilda individen.
Om ångesten märkbart begränsar vardagen, arbetsförmågan eller relationerna är det klokt att kontakta vården. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat god effekt vid separationsångest hos vuxna, och i vissa fall kan läkemedel mot ångest och depression vara ett komplement. Med rätt stöd går det oftast bra att lära sig hantera sin ångest och återfå fungerande vardagsrutiner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online