Multipel skleros (MS) är en sjukdom som drabbar det centrala nervsystemet och som innebär att den vita, feta myelinskidan som omger nervfibrerna förstörs. Detta fenomen kallas demyelinisering. Samtidigt föreligger en inflammation, och det är patientens eget immunförsvar som tycks ligga bakom tillståndet.
Typiska symtom vid MS är svaghet, suddig syn och onormala känselupplevelser, såsom domningar eller stickningar. Symtomen kan variera i intensitet, komma i skov eller återkomma över tid, vilket gör sjukdomsbilden mycket individuell.
De plack, eller ärr, som bildas utgör de karakteristiska MS-lesionerna. De är flera till antalet och kan uppstå var som helst i det centrala nervsystemets vita substans, vilket förklarar varför symtomen kan se så olika ut mellan patienter. Dessa lesioner kan visualiseras med radiologiska metoder samt genom histopatologisk undersökning av hjärnvävnad efter döden eller via biopsi.
Magnetresonanstomografi (MR) är den bästa bilddiagnostiska metoden för att diagnostisera och följa upp MS. Metoden ger högupplösta tvärsnittsbilder av hjärnan. Placken framträder typiskt som ljusa, äggformade lesioner, främst belägna i den vita substansen. Kontrastmedlet gadolinium injiceras i blodet för att hjälpa till att skilja områden med nylig demyelinisering och aktiv inflammation från områden med långvariga skador.
Mikroskopisk undersökning av en hjärnbiopsi behövs sällan för att ställa MS-diagnos. När den utförs visar den oftast tidiga lesioner, där nervfibrernas integritet fortfarande är relativt bevarad. Man kan dock se förlust av myelin och en infiltration av immunceller. Vita blodkroppar och vätska ansamlas runt blodkärlen.
Vid obduktion blir långvariga lesioner tydligare. Den gradvisa, kumulativa skadan leder till ett betydande förlust av vit substans och en minskning av hjärnans totala volym. Makroskopiskt syns lesionerna på ett hjärnsnitt som gråbruna eller rosa, fasta områden – därav termen "skleros i plack". De kan vara äggformade eller kilformade och variera i storlek. I mikroskopet noteras fläckvis nedbrytning av myelin, med förlust av axoner och en viss inflammatorisk reaktion. Förändringar i astrocyter, en typ av gliacell, bidrar till att bilda de ärrliknande lesionerna. Områden med remyelinisering, alltså reparation, kan också ses.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online