Miktio (urinering) är en koordinerad reflex som integrerar blåsfyllnad, spinala banor, hjärnstamscentra och kortikal kontroll.
Steg-för-steg bana
- Blåsfyllnad: Urin ackumuleras → detrusor-sträckning → väggspänning stiger.
- Sträckreceptorer (uroteliala/mekanokänsliga): Signalerar via pelvis (parasympatisk, S2–S4) och hypogastriska (sympatiska) nerver till sakral ryggmärg.
- Pontin miktionscentrum (PMC / Barrington's kärna): Integrerar afferenter; fungerar som "brytare" för urinering.
- Spinal reflexbåge: PMC exciterar parasympatiska pregaglionära → detrusorkontraktion; inhiberar Onufs kärna → yttre uretralsfinkter avslappning.
- Kortikal modulering: Prefrontal cortex, insula, anterior cingulate ger frivillig inledning/inhibtion (socialt lämplig tidpunkt).
Sensoriska trösklar
- Första känsla: ~150 mL
- Normal hugg: ~300–400 mL
- Starkt hugg: ~400–600 mL
- Kapacitet: 400–600 mL (variabel)
Modulerande faktorer
- Rektumdistension (rektovesikal reflex)
- Kall exponering (kall diures)
- Ångest/stress (kortikal facilitation)
- Diuretika, koffein, alkohol
- Neurologiska skador (RYGG, MS, Parkinsons) → neurogen blåsa
Klinisk relevans
- Urinretention: misslyckad detrusorkontraktion eller sfinkterdyssynergi.
- Överaktiv blåsa: för tidig PMC-aktivering / nedsatt kortikal inhibition.
- Urodynamik kvantifierar tryck, flöden, koordination.
