Enligt den amerikanska folkhälsoorganisationen CDC (Centers for Disease Control and Prevention) upplever cirka tio procent av alla människor ett anfall någon gång under livet, och ungefär tre procent får en epilepsidiagnos innan de fyller 80 år. Anfall kan dock se mycket olika ut beroende på var i hjärnan de börjar och hur de sprider sig.
Generaliserade anfall uppstår när grupper av nervceller i hjärnan urladdar sig onormalt i båda hjärnhalvorna samtidigt. Till skillnad från fokala anfall, som utgår från ett avgränsat område, engagerar alltså generaliserade anfall hela hjärnan redan från starten. Medvetandet påverkas nästan alltid, ofta helt utan förvarning. Generaliserade anfall delas in i flera olika typer beroende på hur de yttrar sig.
Den vanligaste typen av generaliserade anfall är det tonisk-kloniska anfallet, som förr kallades grand mal. Anfallet utvecklas ofta i faser och kan föregås av diffusa och oklara symtom några timmar eller dagar innan själva anfallet bryter ut. Först stelnar muskulaturen i hela kroppen, därefter följer rytmiska ryckningar i armar och ben. Efteråt är personen vanligtvis trött och förvirrad.
Vid ett toniskt anfall stelnar musklerna i armar och ben genom plötsliga, icke-vibrerande kontraktioner. Medvetandet är nedsatt under anfallet, och den stela hållningen innebär att personen kan falla omkull om hen står eller går.
Ett atoniskt anfall varar endast en till två sekunder. Muskelspänningen försvinner plötsligt, hållningen blir slapp och personen kan sjunka ihop eller falla, samtidigt som medvetandet påverkas kortvarigt. Dessa anfall kallas därför ibland för droppanfall.
Vid ett kloniskt anfall förlorar personen snabbt medvetandet. Båda kroppshalvorna drabbas av rytmiska ryckningar när musklerna växlar mellan kontraktioner och avslappning. Ryckningarna kan pågå i upp till någon minut.
Absensanfall, som förr kallades petit mal, drabbar främst barn från fyra års ålder upp till tonåren. Medvetandet uteblir i en till tio sekunder. Under anfallet kan barnet stirra tomt framför sig, blinka snabbt, rulla med ögonen eller göra små läpprörelser. Därefter fortsätter barnet sin pågående aktivitet som om ingenting hänt, och anfallet kan lätt gå obemärkt förbi – både för barnet självt och för omgivningen.
Vid myokloniska anfall drar sig musklerna samman mycket snabbt, vilket ger korta och plötsliga ryckningar. Ryckningarna sitter typiskt i ansiktets muskler och i muskulaturen kring bäckenet, men kan även drabba armar och ben.
Sök akut vård om ett anfall varar längre än fem minuter, om personen inte återfår medvetandet efteråt eller om anfallet drabbar någon utan känd epilepsidiagnos. Även ett första misstänkt anfall bör alltid utredas av läkare. Idag kan epilepsi ofta behandlas effektivt med läkemedel, och en korrekt diagnos är avgörande för att kunna välja rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online